Det hände sig en arbetsintensiv journatt för ett antal år sedan. Jag hade just somnat till på jourrummet när telefonen ringde. Sömnbristen värkte i kroppen. Gatlyktan utanför sken med starkt ljus mot den svarta natthimlen. Jag svarade med intränad vakenröst medan jag försökte kvickna till. Ganska snart förstod jag på kvinnan i luren att hunden behövde in för undersökning, den sena timmen till trots.

- Jag tror du behöver komma in, sa jag därför. Han behöver tittas på redan i natt. Det låter inte bra det du beskriver.

- Mhm. Ja, det är ju brorsans hund. Han är bortrest. Men jag vet inte hur jag ska få med honom. Jag har en sån där liten karl, du vet. Jag vet inte om jag får in hunden i bilen.

Nu vaknade jag till på riktigt. En så liten man att han inte kunde hjälpa med hunden? Hur liten är han då? Jag blev nyfiken, bytte om och väntade in hunden. Jag mötte i dörren med en rullbår när de svängde in på parkeringen. Hunden var för svag för att gå själv. Ur den lilla bilen hoppade två kvinnor under samspråk. Var rymdes den lille mannen? Var han som Nils Karlssons pyssling? Eller Teskedsgubben? Jag spanade nyfiket men diskret (tror jag). Ingen man i sikte. Väntade han i handskfacket?

Vi rullade in hunden. För honom fanns inte mycket mer att göra än att ge en spruta för sista vilan. Det kändes rätt för den gamle spetsen.

När vi gick ut från rummet var stämningen lugn och avslappnad. Jag kunde inte riktigt bärga mig.

- Hrmm.. hrrrm. Din man - han följde inte?

- Min man? Nej, jag är inte gift. Hur menar du?

- Jaa, hrrm.. du pratade om din man på telefonen, försökte jag.

Kvinnan såg ställd ut.

- Nä-e? Det kan jag ju inte ha gjort.

- Ja, jag uppfattade att du hade en så liten karl att det skulle bli svårt att få med dig hunden.

Nu brast de båda i storskratt på parkeringen. När de återfick andan flämtade hon:

- Haha! Nä, jag sa liten Ka. Att jag har en så liten Ford Ka att det skulle kunna bli problem att rymma Ludde därbak.

Och så gick det till när jag lärde mig en ny bilmodell. Och varje gång jag ser en Ford Ka kan jag inte låta bli att le vid minnet av mitt nyfikna kikande efter Teskedsgubben.

 

Sarie

27 december 2012 13:23

Återigen en härlig historia :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Smilla är en fartig pointertjej som är ute och springer på pointrars vis i full fart i skogen. Matte går efter en grusväg när hon plötsligt hör Smilla skrika. Ett långt, högt och klagande skrik hon aldrig hört förr från sin hund. Matte blir utom sig ...

    Yatzie remitteras från Västerbotten upp till oss på Djursjukhuset. Hon har av oklar anledning vätska i lungsäcken och feber, hosta och lite svårt med andningen. Hon skrivs in för utredning. Yatzie får lite lugnande och en av våra veterinärer...

Simon är en äldre herre som blir glad när matte kommer med bilen. Han springer för att möta och matte ser till sin förfäran hur han törnar in mot en mötande bil och slungas tio meter. Matte och husse skyndar fram, övertygad om att deras älskade kisse...

En av de vanligaste kirurgiska ingreppen som görs på intakta tikar är att operera bort livmoder och äggstockar på grund av att de drabbats av en livmoderinflammation. Eller pyometra som vi benämner dem medicinsk. Var fjärde tik drabbas av pyometra in...

Bosse är en fransk bulldog som är drabbad av det så kallade brachycefala syndromet. Det innebär att han har en trånga, rigida näsborrar, ett långt gomsegel och en i förhållande till sin storlek trång luftstrupe. Han har helt enkelt svårt att få tillr...