Alla inlägg under februari 2013

Av djursjukhusetgammelstad - 28 februari 2013 21:33

Molly är en engelsk bulldog som kommer in i veckan på grund av avstannat förlossningsarbete. Hon har fött tre valpar hemma. En av dem har avlidit någon timme efter födseln. Molly har fött själv vid en tidigare förlossning; annars ett bekymmer i rasen att det kan vara svårt med valpningen.


Men nu behöver hon hjälp. En valp sitter i loppet i felläge och ganska snart beslutas om kejsarsnitt. Vid fellägen är förstås inte värkförstärkande dropp aktuellt; risk finns att livmodern spricker och att tiken plågas i onödan.


Så Molly sövs och veterinär Marie dukar in henne efter att hon lyfts in på operationssalen. Två pigga valpar lyfts ut och en dödfödd - den som stoppade upp förlossningsarbetet. Valparna gnids och masseras enligt konstens alla regler  för att efterlikna den normala vaginala förlossningen. På så vis stimuleras andning och cirkulation. Mollys valpar ligger en stund med extra syrgas innan de läggs i kuvös i väntan på att mamma ska kvickna till och ta hand om dem.


På rummet väntar Mollys andra valpar och mattar som oroar sig för hur det går. Deras glädje går inte att ta miste på när vi dyker upp med valparna. Genast börjar kontroll av sort och namngivningsprocedur. Och de poserar gärna med de nyanlända små och lovar att det kommer några foton på Molly med sina valpar på hemmaplan.


Och det känns alltid lite extra skönt när tiken promenixar ut från operation i god hälsa. Man kan aldrig låta bli att förundras hur snabbt en kejsarsnittad tik är på benen och tar hand om sina små.


Nu väntar vi på besked hur det går därhemma.


Nedan bilder från kejsarsnittet. Lite läskigt om man inte gillar operationsbilder - men mödan värt när man ser resultatet - eller hur?


 

Här är livmodern utan valpar färdig att sy ihop. Den har delvis börjat dra ihop sig.


 

Här sys bukväggen ihop


 

Och här häftas huden ihop, sk stapling. Vi föredrar den metoden på Djursjukhuset eftersom det förkortar narkostiden och ger fina sår.  

Under tiden gnids det på små valpar av Adina och Henrietta så att de ska piggna till efter den snabba färden ut ur livmodern.


 


Som rutin tempar vi alla djur som varit sövda för att säkerställa att de inte blivit undertempererade. Molly ligger fortfarande intuberad och sussar sött.´Molly ligger också på värmedyna (under filten) för extra tillskottsvärme.


 


Molly viras in i filt i väntan på att narkosen går ur.


 


Lillen får lite syre på näsan för att piggna till.


 


Vi mår bra nu, hälsar de!


 


.... och såhär glada miner blev det ute i mottagningsrummet när småttingarna anländer i kuvösen i väntan på att mamma Molly kvicknar till efter operationen.





ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 27 februari 2013 07:12

En stor andel av våra tamkatter är överviktiga. Ett skäl är att de flesta kastreras. Med avlägsnade av könskörtlar sjunker ämneomsättningen och aptiten ökar - en olycklig kombination. Om katten dessutom lever ett bekvämt inneliv så är risken stor för övervikt eller till och med fetma.


Övervikten smyger sig på. Det kan vara svårt att se själv hur hullet är när man ser sin kisse varje dag. Nedan ser du ett sätt att göra hullbedömning.

 

Den ideala katten har midja och revben som går att känna under huden när man stryker. Är den mager känner man kotornas utskott över ryggen - då är den i de allra flesta fall sjuk. Generellt är en idealvikt för en katt 3,5-4 kilo. Många huskatter ligger runt 5 kilo när de uppnåt fem-sex års ålder. Det innebär att de har en betydande övervikt. Med ökande vikt blir de mindre intresserade av att röra på sig. Med åldern kommer sedan artrosbesvär - mycket vanligt och tidigare helt förbisett som sjukdomslidande hos våra katter. Mer än 90 % av katter över tio år har ledsmärtor. Med övervikt ökar belastningen på lederna och katten blir ännu mer stillsam. Det kan vara svårt att skilja smärtinaktivitet från kattens vanliga soffhäng. Var uppmärksam på hur den beter sig jämfört med i unga år - om den slutat hoppa upp i fönster, klättra i klätterträdet, är grinig när man stryker över ryggen, ser stel ut när den reser sig eller tunnas ut i bakdelen finns all anledning att hjälpa katten med smärtkontroll.


En viktig faktor är att banta katten. Bäst är då att välja att medicinskt foder med mycket protein och fibrer. Katter får mättnadskänsla av protein och blir mindre påstridig att få påfyllning i skålen. Katten får inte bantas för fort. Om man gör det riskerar man att den utvecklar leverförfettning som är potentiellt livshotande för katten. Likaså får man inte vara för ihärdig med ett foder som för katten är bra men som den inte gillar. Katter tål inte svält - då blir de sjuka.


Vi hjälper dig gärna med kostråd om du vill för din överviktiga katt.


Att minska kroppsvikten är den största välgärning du kan göra för din katt. Du minskar också risken för diabetes och urinvägsbesvär, som nästan uteslutande drabbar den överviktiga katten.


Katter som går ner snabbt i vikt på grund av sjukdom utvecklar fettlever. De blir i långt gångna fall solgula i huden, ögonvitan och tandköttet. En sådan katt är i regel helt anorektisk (utan aptit) och viktnedgången har varit snabb. De har oftast varit tjocka innan. Då behöver de utredas för att ta reda på om de i grunden har både en fettlever och en leversjukdom eller om det är "enbart" fettlever. Vi sätter matnings-och medicineringssond på fettleverkatter och alla katter som inte äter självmant inom ett dygn. De senare för att undvika utvecklande av fettlever. Sondiläggning är tekniskt enkelt och tolereras väl av kisse.


Dels kan man lägga i nosen på vaken katt med lite lokalbedövning i näsborren. Dessa kan bara sitta några dygn. En grövre matningssond kan läggas under lätt narkos i matstrupen. Syftet är att "mata igång" den katt som av olika skäl förlorat sin aptit. Fördelen med sond är att de snabbare kan få komma hem - och för en katt är trivsel och stressreduktion centralt för tillfrisknande. Grundorsaken till kattens anorexi avgör hur lyckosam man är. Men det är alltid allvarligare när en överviktig katt blir anorektisk - fettlever är vanligare på dem än på den normalviktiga.


Ring och prata med oss om övervikt! Vi hjälper dig gärna med rätt kost och mängd du bör ge varje dag för att nå viktmålet. Använd hushållsvåg för att få exakt mängd. Och aktivera gärna kisse i samband med måltiderna - det finns mängder av sätt att få dem att simulera jakt efter föda. Lägg till exempel mat lite här och där i hemmet så att katten får söka sin mat. Lägg dem inne i leksaker för att stimulera till att pillra ut dem med tassen - alternativen är oändliga.


Och har du en tjockis och tre smalisar behöver du skilja dem åt vid matningstillfällena. En tjock katt kan inte ha fri tillgång på mat - då går den inte ner. Och aktivera dem varje dag med olika leksaker för att stimulera rörelse. Inte alltid lätt med djuret som har svart bälte i chillande - och det kräver sin ägare för att vara påhittig och omväxlande nog för att de ska bli nyfikna. Skicka gärna bilder på era sätt att aktivera katten i samband med utfodring och lek så gör vi ett bildgalleri för inspiration för alla kattälskare som läser bloggen.


Mejla dem till: maria.karlsson@djursjukhuset.se


Nedan bilder på sondläggning av katt. Det ser lite läskigt ut men kisse ligger helt lugnt (även om han undrar vad som händer förstås).


 

Här är det som behövs för att lägga sonden


 

Lokalbedövning i nosen


 

Sondiförande


 


Sonden på plats och fixeras. Finaste kisse lugn och samarbetsvillig. Hela proceduren tar en minut eller så.


 


En annan charmknutte med nässond som badat med vår omsorgssköterska Katrin.



ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 23 februari 2013 15:25

Denna text är skriven av Maria Karlsson, chefveterinär, för Doggy Rapport. Vi tror att det är viktigt att gång på gång påminna om den oerhört svåra situation vi står inför med multiresistenta bakterier. Är det för sent?


Sverige är ett tryggt land att leva i. Vi har enligt veterinär MARIA KARLSSON en hög välfärd tack vare vår tillgång på rent vatten och avlopp och mat av god hygienisk kvalitet. Gemensamma skattesubventioner ger alla tillgång till högkvalificerad sjukvård och den höga kunskapsnivån och vårt geografiskt isolerade läge gör att spridningen av olika farsoter är låg.

Antibiotikaresistenta bakterier även på djursjukhusen

Vi är trots det inte skonade från farsoten med antibiotikaresistenta bakterier. De finns i vårt samhälle och på våra sjukhus. De finns också på djursjukhusen. Ännu är förekomsten förhållandevis blygsam bland våra sällskapsdjur men de antibiotikaresistenta bakterierna har fått fäste och riskerar att försvåra behandlingar samt att spridas till ägare, personal och till andra hundar.

Gener (arvsanlag) som gör bakterier resistenta mot antibiotika finns naturligt hos bakterier i miljön. De resistenta bakterierna lever ett fridsamt liv tillsammans med andra bakteriestammar. Det är när vi skapar nya överlevnadsförutsättningar som gynnar de som har resistensgener som de ökar i antal. Bakterierna har också förmågan att dela med sig av sina gener till andra bakteriestammar.

Produktionen av antibiotika sker i låglöneländer

Produktionen av antibiotika sker ofta i låglöneländer. Avloppsvattnet renas i särskilda anläggningar innan det skickas ut i närliggande vattendrag. Mätningar på det renade vattnet visar dock att innehållet av olika antibiotiska ämnen är extremt högt. Detta får förödande effekter på de bakterier som finns i miljön. De känsliga bakterierna slås ut. De starka, som har gener som gör dem resistenta mot antibiotika, överlever och rustar sig med fler resistensgener.

Människor som badar eller tvättar i det antibiotikaförorenade vattnet blir själva förorenade. Bakterier som är resistenta mot antibiotika kommer via vattnet och maten in i tarmen och förändrar det fina ekosystem som tarmfloran utgör. Så länge dessa människor håller sig friska kommer de att i det tysta dela med sig av sin nya bakterieflora genom att leva tätt tillsammans utan rinnande vatten eller fungerande avloppssystem. Blir man sedan sjuk och behandlas med antibiotika som dödar många olika bakteriestammar (så kallat bredspektrumantibiotika) kommer de antibiotikaresistenta bakterierna att överleva och förökas, medan övriga antibiotikakänsliga stammar slås ut. Det är verklighet idag. Människor dör i infektioner som orsakats av bakterier vilka är resistenta mot de flesta tillgängliga antibiotikasorterna eller av biverkningar från de ämnen som kan användas. I utvecklingsländer raderas hela spädbarnsavdelningar ut på grund av sådana infektioner.

Många kommer hem med multiresistenta bakterier efter semestern

Av oss som åker till Thailand på semestern kommer varannan hem med multiresistenta bakterier i tarmen. Om vi håller oss friska kommer vi i de flesta fall att på ett naturligt sätt att bli av med dem, men om vi blir sjuka och behöver antibiotika riskerar vi att få en multiresistent bakterieinfektion som det inte går att behandla. Det är också verklighet idag.

De multiresistenta bakterierna har kommit till Sverige för att stanna. Vi kan inte utrota dem. Men vi behöver minska deras möjligheter att spridas i samhället och på våra sjukhus. Det angår oss alla!

Det finns inga nya typer av antibiotika som kan ta upp kampen mot bakterierna

Vi gynnar spridning av de resistenta bakterierna genom att använda antibiotika och via bristande hygien – såväl på sjukhusen som på äldreboenden, dagis, skolor och hemma. Att tvätta och desinficera händer, isolera smittförande patienter, bryta smittkedjor och våga avstå från antibiotikabehandlingar är gammal kunskap, men det är de vapen vi har att ta till. Vi har inga nya typer av antibiotika som kan ta upp kampen mot bakterierna. Och vi kommer ändå att förlora igen och igen – det har historien visat.

Antibiotikaresistens är en fråga som prioriteras av regeringen. I november 2012 möttes experter från alla statliga verk tillsammans med andra som är insatta i de här frågorna för att tillsammans ta upp kampen. Socialminister Göran Hägglund talar om resistens som mänsklighetens ödesfråga. Det låter dramatiskt, men våra samhällens hälsa vilar på förutsättningen att kunna behandla våra bakteriella infektioner med antibiotika.

Vad kan vi göra själva? Kan vi påverka spridningen av antibiotikaresistens?

Vi kan alla bidra:

Ifrågasätt antibiotikareceptet

Som hund- och kattägare kan du hjälpa till genom att fråga veterinären som skriver ut antibiotika varför ditt djur ska behandlas och om det går att slippa. Varje utebliven behandling är viktig för att minska antibiotikatrycket på vår vanliga bakterieflora, både i djuret såväl som i miljön. Om ditt djur behandlats flera gånger med antibiotika, be om en remiss för bedömning av patienten hos en specialist.

När du själv är patient eller förälder – fråga doktorn om det verkligen är nödvändigt med den antibiotikakur som skrivs ut.

Var en medveten konsument

Köp kött från länder med låg användning av antibiotika i djurhållningen så minskar du risken för att du får resistenta bakterier. Pris och kvalitet på djurhållningen är ofta sammanlänkade.

Undvik helt att köpa varor som innehåller bakteriedödande medel, till exempel disktrasor och diskmedel som innehåller ämnet triclosan.

Lämna ett ekonomiskt bidrag till en hjälporganisation

De utländska antibiotikafabrikernas omfattande utsläppsproblem är allas angelägenhet. Vi behöver bidra med pengar och kompetens.

Berätta för andra om antibiotikaresistens

Alexander Fleming upptäckte penicillinet för nästan hundra år sedan. Det har räddat livet på ett stort antal människor och djur att kunna behandla bakterieinfektioner med antibiotika. Men det behöver användas på rätt sätt. Inte som förebyggande behandling. Inte för säkerhets skull. Utan enbart när vi vet att fördelen med behandlingen vida överstiger riskerna för ett ökat antibiotikatryck. Fleming varnade för överanvändning redan i sitt tal vid Nobelprisutdelningen 1945: “The more we use them, the more we lose them”. Han var långt före sin tid när han förutsåg riskerna med överanvändning.

Ödestimmen är slagen. Vi behöver samarbeta regionalt, nationellt och globalt för att nå samsyn kring hur vi ska bromsa resistensutvecklingen.

Din medverkan behövs – för våra barns och barnbarns möjligheter att behandla sina bakteriella infektioner i framtiden.

Maria Karlsson, chefveterinär


 

Av djursjukhusetgammelstad - 18 februari 2013 19:00

Lilla Doris blev sjuk före jul i en livmoderinflammation. I samband med operationen upptäcktes att alla hennes hörntänder var frakturerade, troligen på grund av att hon burit sten eller på annat sätt varit ovarsam med sina tänder. Matte blev alldeles förskräckt. Hon kunde inte ana att det var så illa att hon behövde operera bort alla tänder. Hon äter, verkar glad och har återhämtat sig fint efter sin livmoderoperation. Nedan kan ni se hur hennes tänder ser ut vid det första besöket:


 

(fast här ser ni snygg-Doris när hon längtar ner från bordet)


 


Högra sidans hörntänder som är frakturerade. Vänstersidan likadan. En överraskning för både matte och oss! 


Det är det som är svårt med tandvärk. Förr lade man måttstocken vid att om hunden äter så har den inte ont. Eller om den tuggar så har den inte ont. Och så vidare. Men få hundar svälter av sin tandvärk. Det är en stark överlevnadsinstinkt att äta - trots tandvärk. Hundens smärtsystem skiljer sig inte från vårt - tandfrakturer gör ont! Och en riktigt skadad tand kan inte rotfyllas (vilket förstås är mindre traumatiskt och det bästa om tanden är möjlig att rädda) utan behöver extraheras (opereras ut). Det görs under fullnarkos och kräver skicklighet, tålamod och omdöme. Hörntändernas rötter är mycket långa, ofta 2/3 av den totala tanden. Tandröntgen är centralt för att veta det bästa angreppssättet. Tandbenet borras bort och en så kallad lambå av tandkött frigörs. När tanden borrats och hävlats ut sluter kirurgen såret med suturering för att skapa förutsättning för läkning.


Smärtlindring ges på flera sätt - med injektion i samband med sövningen, lokalbedövning under narkos samt med upprepad metadoninjektion efteråt. Doris vaknade fint och sjöng vackert av otålighet att få gå hem. Men innan dess fick hon en extra dos med metadon.


Ta gärna hjälp att bedöma hundens och kattens tänder i samband med besöket - för att undvika det tysta lidande som tandskador och tandlossning är!


Och du som är lite känslig varnas för lite läskiga bilder.


 


         

Här sys det stora hålet efter den stora tanden igen med tråd som är självförintande

       

Hopsytt och färdigt!  






Hej då Doris! Här får du en extra smärtlindringsspruta för kvällen och natten (och matte får med sig för fortsatt behandling)

Av djursjukhusetgammelstad - 18 februari 2013 18:57

  


Nu är vi riktigt stolta på Djursjukhuset när vår VD Elisabeth Folkesdotter-Pekkari är nominerad som en av tre årets företagare. Årets företagare delas ut till en företagare som utfört en prestation i sin kommun och som genom sitt sätt att vara och driva sitt företag är en förebild för andra företagare. Vinnaren utses av Företagarnas styrelse.

Gå in och läs mer!

http://www.naringslivetspris.se/nominerade/



  

Av djursjukhusetgammelstad - 17 februari 2013 16:35

 


Juvertumör hos katt är oftast den medelålders-äldre kattens sjukdom. Tumörerna är tyvärr ofta mycket aggressiva, växer snabbt och infiltrativt in i omgivande vävnad (vilket gör det svårt att avlägsna all tumörvävnad vid kirurgi) och sprider sig till lymfvävnad och lungor.


Intakta (det vill säga honor som inte kastrerats) löper flera gånger större risk för att utveckla juvertumörer än den som kastreras under det första levnadsåret. P-piller är en negativ faktor - man får kalkylera risk för juvertumör om man väljer att medicinera katten istället för kastrering (sterilisering i dagligt tal) som preventivmetod mot oönskade kattungar. Vi rekommenderar därför kastration före p-piller, men om kastration inte är aktuellt är det ändå att föredra p-piller före okontrollerad förökning av katter som är svåra att placera och riskerar att fara illa. Bäst vore om man i sitt kattägande kalkylerar med en kostnad för id-märkning, vaccination och kastration.


Juvertumörer hos katt har många likheter med vissa  bröstcancertyper hos kvinna. Därför forskas det intensivt på olika markörer som anger prognos för tumörtillståndet. Den enskilda katten är dock för det mesta svår att hjälpa. Ägaren söker hjälp när knölen dyker upp men den växer ofta mycket snabbt och det är ofta tveksamt om det är medicinskt motiverat (eller etiskt) att operera eftersom risken för metastaser och återkomst av juvertumörer i vävnaden är mycket stor.


I ett senare förlopp har tumörerna vuxit så snabbt att huden spänner och katten börjar slicka för att det gör ont. Dessa knölar infekteras då och luktar illa av kattens munbakterier.


Tecken på metastastisk spridning är avmagring, hosta och nedsatt allmäntillstånd. I tidigt skede - när operation är aktuell - gör man alltid en lungröntgen för att försäkra sig om att det inte redan föreligger lungmetastaser.


Ska man operera behöver tumörerna upptäckas tidigt, kirurgisk marginal mot frisk vävnad vara stor och katten vara i gott hull. Ofta görs då en borttagning av en hel juversida, ett stort ingrepp som behöver mycket smärtlindring framför allt det första dygnet.


Ta gärna som rutin att undersöka din katthona på ålderns höst för förekomst av eventuella juvertumörer - det kan göra en livräddande skillnad.


På bilden dessvärre icke-operabel juvertumör. Alltid lika ledsamt. Men fokus behöver ligga på kisse - det är för hennes skull vi opererar och då behöver operationen ge en juste chans till livskvalitet efter såret läkt. Annars behöver man fatta beslut om när lidandet är för stort. Vid brustna juvertumörer behöver beslut tas om avlivning.


Och förstås - ligg steget före genom att kastrera din hona. Det går utmärkt att kastrera även unga honor från fem månaders ålder eller så. Yngre går också - men det finns inga stora fördelar med det. Hon behöver inte ha löpt innan hon kastreras.


På bilden nedan ses en katthona som kastreras - först klippning, sedan klorhexidinsprittvätt av magen och indukning inför ingreppet. Hon går hem samma dag för att få vila upp sig på hemmaplan. Såret brukar läka snabbt och med dagens smärtlindring är katten komfortabel hela tiden.


     

Av djursjukhusetgammelstad - 14 februari 2013 11:19

 




Signaturen Veronica behöver hjälp med bantningstips för sin äldre hund. Han utfodras enligt tabeller, är ganska lat av naturen och står stilla i vikt. Vad gör man då?


Övervikt är den rika västvärldens problem även för våra sällskapsdjur. På djursjukhuset har vi som rutin att väga ditt djur vid besök. Det är inte ovanligt att kilona smyger sig på. Då är viktkurvan en oslagbar bevisföring i kampen om argumenten. Vi är bra på att hitta andra anledningar än övervikt till hundens figur ska sägas. Eller att förklara bort det med att det är en tillfällighet, att formen bara är en jaktsäsong bort. Vikt är känsligt även för våra hjärtegryn. Och det gäller att fara varsamt fram så att ingen känner sig otillbörligt kritiserad eller så - råden ska ju vara i välmening för att djuret ska hålla sig stark och frisk och sund. Ingen följer ett aldrig så välment råd om man far fram som en ångvält.


Här följer några bortförklaringar. Känner du kanske igen någon av dem själv?   


  • Fido är inte tjock, han har mycket päls och behöver klippas ned. Du skulle se vad smal han blir då!

Motargument: Lille Fidos päls kan omöjligt väga sju kilo som är hans viktuppgång under två år?

  • Fido är inte tjock, han har en kraftig benstomme

Motargument: Fidos bentäthet kanske är exceptionell, men han har inga ben i midjan och han har förlorat sin kontur.

  • Fido är kanske rund, men han behöver hullet inför jakten. Då brukar han rasa i vikt.

Motargument: Det finns ingen fördel med att inleda jakten med överhull. Det belastar hjärta och leder onödigtvis och blir jobbigt för hunden. Om han har svårt att föda sig under jaktsäsong kan man istället försöka hitta ett annat foder som han mår bra och äter tillräckligt av för att slippa bryta eget fett för energi. Då blir troligen också jaktlyckan större. Och lederna håller bättre. (En del Fidos är inte heller smala i november när man träffar dem i annat ärende...)

  • Det kan inte stämma att han vägt 18 kilo, ni skrev nog fel 2009.

Hm. Host. Ja?


Och följande argument möts man av dagligen när bantning kommer på tal:


- Han blir så besviken om han inte får. Han är van att fika med mig, att jag sticker till honom en bulle. Hur ska det gå?

- Han får verkligen inget annat, och ändå går han inte ner.

- Vi går en lång tvåmilatur varje dag. Han är lös och springer.

- Han får bara en deciliter foder. Jag lovar! Inget mer. Och han går ändå inte ner.


 


Varför blir då hunden tjock? Ja, sambanden är ju ganska enkla. För mycket energi in i förhållande till ut. Promenader är inte särskilt givande som viktnedgång - det behöver strypas energitillförsel för att det ska hända något. Och är de två milen verkligen två mil? Det tar fyra-fem timmar att gå minst. Och få av oss gör det som daglig rutin.


Det kan vara svårt med lightfoder i handeln. Det är ett utmärkt foder när hunden nått sin idealvikt, men ska de bantas är de medicinska dieterna oslagbara. Hunden håller sig mättare, bajsar mer och går ner i vikt under tre-fyra månader till sin idealvikt. Man har större chans att stå emot den där bedjande blicken.


Följande fallgropar behöver beaktas:

  • Sidoenergi från familjens tallrik
  • Kvällskex, ost, fika, belöningsgodis
  • Välmenande besökare
  • Välmenande hundvakt
  • Välmenande familj

Ja, allt som innebär att viktminskning uteblir för att man faktiskt inte följer dieten. Ska det ges godis så får man ta av kulor från dagens ranson. Enkel matematik.


Vi ägnar oss åt en del självbedrägeri både när det gäller den ständigt hungrige cocker spanieln. Ibland är matte jättenoga men husse som är hemma hela dagarna fikar gärna med hunden och tar bilen till affären för att köpa tidningen. Är de kastrerade blir det ännu svårare med viktkontroll. Aptiten ökar, ämnesomsättningen minskar - och då gäller det verkligen att se upp. Men jag har mött kastrerade labbar som står på kortison som gått att banta så jag vet att det går. Och att det är den bästa present du kan ge den åldrande hunden att slippa sin övervikt för då värker artroslederna avsevärt mindre och det är lättare att motionera.


Så rådet är - ta hjälp av veterinärfoder så vet du exakt vilken mängd som ska ges. Håll dig till dieten under fyra månader. Voilá - du har en normalviktig hund! Och kan sedan få hjälp att välja diet som passar för att bibehålla normalvikten. Sedan gäller det att väga en gång i månaden eller så för att det inte ska smyga sig på överhull igen. Se nedan en tabell för Body Condition Score. Vill du ha hjälp så ställer vi gärna upp och avgör hullstatus på din hund.


 




Fakta · Hund
Av djursjukhusetgammelstad - 7 februari 2013 10:46

Antibiotikaresistens berör oss alla. Bakterierna känner inga lands- eller djurslagsgränser utan smittar i de flesta fall utan urskiljning. Orsaken till det globala hälsohotet är överanvändning av antibiotika - fel antibiotika, onödig, för länge, i kombinationer. Av okunnighet. Av rädsla för att ha missat en bakterieinfektion, för att motverka infektioner i efterförloppet av operation så att kunden/patienten blir missnöjd.


Vi har nått vägs ände. Det saknas nya läkemedel. Resistensgener sprids som en löpeld i världen. Vi kan bara bekämpa på ett enda sätt - att använda antibiotika vid konstaterad infektion som inte läker av sig själv. Och kuren behöver vara så kort som möjligt. 10-dagarsregeln är förlegad kunskap. Likaså att det utvecklas resistens hos djuret under behandling, eller att de blir mer resistenta om man slutar för tidigt.


Nej, antibiotikabehandling gynnar de bakterier som finns på kroppen som inte är känslig för det läkemedel som används. All användning lägger ett så kallat selektionstryck över alla bakterier i hela världen - vi gynnar de livskraftiga, och en del av dem delar gladeligen med sig av sina resistensgener. En värsting är ESBL. Det saknas i princip behandling för denna mycket resistenta grupp. Vi har haft ett tjugotal fall på hund och katt i Sverige - och ungefär lika många på häst. Vi har troligen bara sett början. ESBL sprider sig som en farsot och är fruktad smitta på sjukhusen. Vi hade mer än 5 000 fall i Sverige förra året.


I teorin är det enkelt att hantera djurpatienter smittade med resistenta bakterier. I verkligheten är det svårare. När man står med den enskilda ägaren som har en sårinfektion efter en fraktur, djupt ner i benet. Hur gör vi då? Eller hudpatienten som har en multiresistent stafylokock, matte är helt ensam sedan hennes man gick bort, barnen utflugna ute i världen. Ska vi avliva hennes enda kamrat? Eller SM-vinnaren i agility som får en ESBL-infektion i urinvägarna - ska vi behandla eller avstå?


I det långa perspektivet behöver antibiotikabehandlingarna ner. Radikalt. Både på människor och djur. Men en samsyn i frågan är det viktigaste - vad vi gör med det faktiska fallet. Det är avsett som ett stöd för veterinären. Jordbruksverket har redan nu gått ut med en lista över kritisk antibiotika för människor som är förbjuden för veterinärer att förskriva. Oavsett.

Det gäller samtidigt att vi inte blir för fundamentalistiska. Multiresistens är en vardag i stora delar av världen, något man räknar med. Vi hoppas förstås att vi ska slippa. Men vi behöver vara realister. Och absolut se vårt ansvar att inte stigmatisera den hund-eller kattägare som får ett djur med multiresistent smitta. Vi behöver ge korrekta råd om hur vi ska behandla, isolera och tänka kring patienten. Baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet. Varken mer eller mindre.


Veterinärförbundet har initierat ett ärende där en sådan guide skrivs. Vi möttes igår på SVA, Uppsala. Ordförande är Ulrika Grönlund-Andersson, antibiotikaavdelningen, SVA. Saknas på bilden men med över Skype var Alexandra Vilén, Helsingborgs Regiondjursjukhus. Det är jag i rosa.


Ett viktigt arbete. För framtiden. För våra barn och kommande generationer. Att bevara möjligheten att behandla deras bakteriella infektioner. Penicillinet var och är en kritisk livräddare. Låt oss vara rädda om den. Ifrågasätt gärna varför ditt djur behöver antibiotika. För säkerhetsskull är inte ok längre. För ödestimmen är slagen.  

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se