Direktlänk till inlägg 14 februari 2013
Signaturen Veronica behöver hjälp med bantningstips för sin äldre hund. Han utfodras enligt tabeller, är ganska lat av naturen och står stilla i vikt. Vad gör man då?
Övervikt är den rika västvärldens problem även för våra sällskapsdjur. På djursjukhuset har vi som rutin att väga ditt djur vid besök. Det är inte ovanligt att kilona smyger sig på. Då är viktkurvan en oslagbar bevisföring i kampen om argumenten. Vi är bra på att hitta andra anledningar än övervikt till hundens figur ska sägas. Eller att förklara bort det med att det är en tillfällighet, att formen bara är en jaktsäsong bort. Vikt är känsligt även för våra hjärtegryn. Och det gäller att fara varsamt fram så att ingen känner sig otillbörligt kritiserad eller så - råden ska ju vara i välmening för att djuret ska hålla sig stark och frisk och sund. Ingen följer ett aldrig så välment råd om man far fram som en ångvält.
Här följer några bortförklaringar. Känner du kanske igen någon av dem själv?
Motargument: Lille Fidos päls kan omöjligt väga sju kilo som är hans viktuppgång under två år?
Motargument: Fidos bentäthet kanske är exceptionell, men han har inga ben i midjan och han har förlorat sin kontur.
Motargument: Det finns ingen fördel med att inleda jakten med överhull. Det belastar hjärta och leder onödigtvis och blir jobbigt för hunden. Om han har svårt att föda sig under jaktsäsong kan man istället försöka hitta ett annat foder som han mår bra och äter tillräckligt av för att slippa bryta eget fett för energi. Då blir troligen också jaktlyckan större. Och lederna håller bättre. (En del Fidos är inte heller smala i november när man träffar dem i annat ärende...)
Hm. Host. Ja?
Och följande argument möts man av dagligen när bantning kommer på tal:
- Han blir så besviken om han inte får. Han är van att fika med mig, att jag sticker till honom en bulle. Hur ska det gå?
- Han får verkligen inget annat, och ändå går han inte ner.
- Vi går en lång tvåmilatur varje dag. Han är lös och springer.
- Han får bara en deciliter foder. Jag lovar! Inget mer. Och han går ändå inte ner.
Varför blir då hunden tjock? Ja, sambanden är ju ganska enkla. För mycket energi in i förhållande till ut. Promenader är inte särskilt givande som viktnedgång - det behöver strypas energitillförsel för att det ska hända något. Och är de två milen verkligen två mil? Det tar fyra-fem timmar att gå minst. Och få av oss gör det som daglig rutin.
Det kan vara svårt med lightfoder i handeln. Det är ett utmärkt foder när hunden nått sin idealvikt, men ska de bantas är de medicinska dieterna oslagbara. Hunden håller sig mättare, bajsar mer och går ner i vikt under tre-fyra månader till sin idealvikt. Man har större chans att stå emot den där bedjande blicken.
Följande fallgropar behöver beaktas:
Ja, allt som innebär att viktminskning uteblir för att man faktiskt inte följer dieten. Ska det ges godis så får man ta av kulor från dagens ranson. Enkel matematik.
Vi ägnar oss åt en del självbedrägeri både när det gäller den ständigt hungrige cocker spanieln. Ibland är matte jättenoga men husse som är hemma hela dagarna fikar gärna med hunden och tar bilen till affären för att köpa tidningen. Är de kastrerade blir det ännu svårare med viktkontroll. Aptiten ökar, ämnesomsättningen minskar - och då gäller det verkligen att se upp. Men jag har mött kastrerade labbar som står på kortison som gått att banta så jag vet att det går. Och att det är den bästa present du kan ge den åldrande hunden att slippa sin övervikt för då värker artroslederna avsevärt mindre och det är lättare att motionera.
Så rådet är - ta hjälp av veterinärfoder så vet du exakt vilken mängd som ska ges. Håll dig till dieten under fyra månader. Voilá - du har en normalviktig hund! Och kan sedan få hjälp att välja diet som passar för att bibehålla normalvikten. Sedan gäller det att väga en gång i månaden eller så för att det inte ska smyga sig på överhull igen. Se nedan en tabell för Body Condition Score. Vill du ha hjälp så ställer vi gärna upp och avgör hullstatus på din hund.