Alla inlägg under maj 2013

Av djursjukhusetgammelstad - 18 maj 2013 10:00

Det är mulet men ganska varmt redan på förmiddagen när Lisen svänger in och parkerar utanför mässan. Parkeringsvakten anvisar en plats i raden, men hon smiter vidare och hittar en plats där bilen delvis skyms av träd. Sedan tvekar hon. Öppen baklucka och hunden Totte i koppel? Men tänk om någon stjäl honom? Eller han hoppar ur bilen och trasslar in sig och stryps?


Samtidigt… det är rätt luftvarmt. Lisen är villrådig. Hon vevar ner rutorna två decimeter. Hon ler lite när Tottes lurviga nos sticker sig ut från bakluckan och slickar på hennes hand.


-          Jag blir inte länge, säger hon till Totte och går in på mässan.

Det är mycket folk. Lisen träffar Marianne, som hon inte sett på evigheter. De tar en fika och pratar om gamla skolminnen. Lisen kan inte minnas när hon hade så trevligt sist. Till sist bryter hon upp. Går runt på mässan och kikar på köksprylar och drömmer om det där köket…


När hon kommer ut ur mässhallen blir hon förskräckt. Det är gassande sol och riktigt varmt. Hon jäktar ut genom grindarna. Stackars Totte. Han behöver en ordentlig skål med vatten nu.


Men när hon närmar sig bilen blir hon fylld av skräck. Den är nu helt exponerad för solen. Träden ger ingen skugga längre. Hur länge har hon varit borta? Nu springer Lisen. Fram till bilen, öppnar luckan med fumliga, rädda händer. Hon skriker. En bilgranne skyndar dit.


Totte krampar. Bakluckan är fylld av tecken på kamp för att få luft och avkylning. Rivmärken på gummimattan, på sidorna, blodspår från desperata klor och tänder, munnen fradgar. Urin i hela bilen. Totte kokar.


Lisen kör i ilfart till veterinären. Han kyls av, hans kropp är het. Han får dropp och kramplösande. Men han slutar inte krampa. Pupillerna far från sida till sida i huvudet. Nystagmus säger veterinären.


Efter en timme lägger veterinären sin hand på Lisens förtvivlade arm. Tittar på henne för att få kontakt.


-          Nu måste du låta Totte få slippa, säger han allvarligt. Vi kan inte rädda honom.


Han får upprepa, Lisen är förvirrad av ångest över vad hon gjort. Kokat sin älskade Totte i bilen tills han överhettades och nu måste få dö. Vad har hon gjort? Hon nickar medan tårarna rinner. Ja, låt honom slippa.

När sprutans innehåll rinner in i Tottes blodomlopp upphör tillslut kramperna. Han blir stilla. Lisen faller över hans kropp och tårarna strilar som regn över honom. Vad har hon gjort?

ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 14 maj 2013 12:24

 


SÅ HÄR GLAD var vår VD Elisabeth när Luleå Näringsliv och Luleå kommun kom på företagsbesök med anledning av nomineringen till Årets Företagare 2013. Visst är det genom att samverka och vara nyfikna på varandras idéer och verksamheter som vi kan nå hur långt som helst!

 
 
 
ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 9 maj 2013 15:17

RENA HÄNDER i både djursjukvården och humanvården anses vara den enskilt viktigaste åtgärden för att förhindra smittspridning. Djursjukhuset var och lyssnade på inspirations-och kunskapsdag på Smittskyddsinstitutet med anledning av den internationella handhygiendagen. Flera hundra deltagare från kommun och landsting. Och ytterligare tre veterinärkollegor fanns på plats.
 
 
Påminn gärna djurvårdande personal om handsprit innan behandling och undersökning så hjälps vi åt att minska smittspridning av bakterier, svampar och virus. Vi jobbar stenhårt med vårdhygienförbättringar på Djursjukhuset vid sidan av vår strävan att använda antibiotika ansvarsfullt.
 

Av djursjukhusetgammelstad - 9 maj 2013 09:00

  I vården av människor bedrivs studier av skador som uppstår i vården som en viktig del av patientsäkerhetsarbetet. En vårdskada definieras som lidande, obehag, kroppslig eller psykisk skada, sjukdom eller död som orsakats av hälso- och sjukvården och som inte är en oundviklig konsekvens av en patients tillstånd eller en förväntad effekt av den behandling patienten erhållit på grund av tillståndet.


Man räknar med att det årligen uppstår cirka 105 000 vårdskador som kräver 630 000 extra vårddygn i Sverige. Tretusen avlider. Förutom det mänskliga lidandet motsvarar det en kostnad för samhället på ungefär sex miljarder kronor. I amerikanska studier från 1999 konstateras att  mellan 44 000 och 98 000 dödsfall per år. Det var fler dödsfall än vad som orsakades av trafikolyckor, bröstcancer eller AIDS. 


Vård är aldrig riskfri. Men vi behöver naturligtvis känna oss trygga att vårdgivande personal lär sig av de misstag som gjorts. Detta förutsätter ett kontinuerligt patientsäkerhetsarbete - att vi registrerar och dokumenterar och drar slutsatser.


Inom djurvården uppstår också vårdskador. Vi har ingen motsvarighet till Socialstyrelsens nationella patientsäkerhetsarbete, så det finns inga siffror på hur många djur som skadas eller avlider till följd av vård. Varje inrättning förutsätts själva ha en överblick över hur situationen ser ut och göra konsekvensanalyser. Det finns heller inga nationella riktlinjer för ersättningsbarhet när det uppstår en vårdskada för ett djur. Ett första steg blir i praktiken att den enskilda djurägaren (kunden) kontaktar den djurvårdande inrättningen och påtalar att han/hon önskar ersättning för djurets vårdskada. Det ankommer då på kliniken att diskutera med kunden om hur ansvarsförhållandet ser ut och om man är överens om att skadan hos djuret uppstått på grund av försumlighet i vården. Kommer man inte överens finns möjlighet att få vårdkvaliteten bedömd via ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård .


(Här kan du läsa hur det går till: http://www.vetansvar.se/introsida/startsida/hurdugorenanmalan.4.778a5d1001f29869a7fff2241.html
 )


Det tar ofta lång tid innan ett ärende är utrett (ibland ett par år). Ansvarsnämnden avgör inte ekonomiska tvister. I de fall man inte kan komma överens med den djurvårdande inrättningen kan man som konsument ta hjälp av konsumentombudsmannen hur man bäst går vidare.


För oss på Djursjukhuset i Gammelstad önskar vi en öppen dialog med den kund som upplever att vården lett till skada eller men för djuret som kunnat undvikas. Vår målsättning är att Du som kund ska känna dig hörd för de synpunkter Du har och att Du så långt det är möjligt också ska känna Dig nöjd med oss som vårdgivare för Ditt djur. Vi kan också förklara och motivera i de fall vi inte delar uppfattningen att det rör sig om försumlighet.


Vårdskadeärenden är inte vanligt. Men ibland misslyckas vi. Vi är den första att beklaga om vi orsakat Ditt djur ett lidande som kunnat undvikas. Vår avsikt är att i alla lägen hjälpa och lindra - precis som övriga kollegor som tillhandahåller djursjukvård.


Vård är aldrig riskfri. Nollvision är inte rimlig men önskvärd. Vårdgivande personal är också människor med förmåga att i en del stunder begå olyckliga misstag. Vi försöker förekomma genom att ha skrivna rutiner för en stor del av vår verksamhet för att det ska finnas en struktur vi alla följer. Men alla situationer är inte möjliga att skapa rutiner kring eller förutse.  Instrument kan ibland gå sönder eller inte fungera som det är tänkt. Där har leverantörer av medicinteknisk utrustning en del i ansvaret, men också djurvårdande instans.


På humansidan finns kriterier för ersättningsbarhet för vårdskada. Knappt hälften av anmälda fall ersätts årligen.

Man har inte rätt till ersättning enbart för att ens behandling inte gav önskat resultat eller för att det uppstått en komplikation. Läs mer om ersättningsgrunder inom humanvården här http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Stod/Bidrag-och-ersattningar/Skadeersattning/


Du är alltid välkommen att kontakta oss om Du har funderingar kring vården av Ditt djur. En öppen dialog gagnar oss alla. Har vi gjort fel så bär vi naturligtvis ansvaret.



Av djursjukhusetgammelstad - 1 maj 2013 17:32

Uffe är en skelleftekatt av rasen cornish rex som under lång tid varit kal på rygg och ovansida svans. Han tycks må bra för övrigt, äter och dricker och är bra i magen. Uffe har en kattkompis som inte är flintis av samma ras i hushållet. Eftersom han var ung när det började beslutas att han behandlas för parasiter i första hand.Det gör ingen skillnad. Matte skickar bilder på fortsatt kal rygg under behandlingen. Han får på slutet av parasitbehandlingen parallellt kortison för att det är ytterst sannolikt att han slickar bort håret själv, men det har ingen avgörande effekt alls. Matte är till att börja med en smula tveksam till att han har klåda  - hon ser honom inte putsa bort håren egentligen. Det är mycket vanligt att katter med klåda inte uppfattas ha det; de har ju ett naturligt putsbeteende och gränsen för det som blir överdrivet/sjukligt är svår att definiera i vardagen.


Vi funderar kring om det är beteende av typ stress, men fullföljer utredningsgången med att utreda honom för så kallad kutan födoämnesreaktion (matallergi). Trots allt är det viktigt att vi inte använder stress som en lättvindlig diagnos innan annat uteslutits.


När Uffe så får särskilt dietfoder med proteinkällor som han inte kommit i kontakt med tidigare kommer vändningen. Först är matte osäler, men runt Valborg kommer ett jublande glatt mejl över att pälsen är tillbaka. Och matte har också noterat, att Uffe mår mycket bättre på nya maten. Subtila tecken på magbesvär är inte lätt att upptäcka. Förrän de är borta. Här nedan kan ni se skillnaden på Uffe. Lockarna är på plats och Uffe äter mat han tål och är piggare och gladare än på länge. Håll med om att det finns skäl för matte att vara nöjd   


       



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se