Inlägg publicerade under kategorin Katt

Av djursjukhusetgammelstad - 13 januari 2013 15:04

Varning för lite läskiga bilder!


Kortison är ett ämne som bildas naturligt i kroppens binjurar. Emellanåt kan det krävas högre doser än vad binjurarna förmår att producera. Då kan man tillföra hormonet i form av tabletter eller injektion.


Kortison är ett livsviktigt hormon i kroppen som har en central roll i ämnesomsättningen. Det är också ett stresshormon som gör kroppen redo för strid och flykt. Det är kraftfullt inflammationsdämpande och klådlindrande på många hudbesvär. Och livsviktig vid binjuresvikt och livshotande sjukdomar som t ex hemolytisk anemi (kroppseget angrepp på röda blodkroppar).


De omedelbara biverkningarna som kan ses är ökad törst, aptit och urinavgång. Det är i viss mån individberoende hur stora besvär djuret får, men också ett samband mellan högre dos - mer biverkning. På katter ses inte ökad törst och aptit lika tydligt alls. En del hundar flåsar mer och är stressade, andra blir slöa. På längre sikt och med höga doser kan man riskera fler biverkningar. En sådan - lite mer ovanlig - är att det bildas kalk i huden som ger sårbildning, hudinfektion och ofta besvärande klåda. Nacken är ett vanligt område för calcinoser, men i långt gångna fall kan de ses överallt på kroppen.


Här får man se upp så man inte höjer kortisondosen eftersom det enbart förvärrar tillståndet. Nedan en bild på en rottis med så kallade calcinoser. Det tar tid att läka men det läker förutsatt att kortisonbehandlingen sätts ut.


       


Kortisontabletter  (t ex Prednisolon och Medrol) skrivs flitigt ut vid allergisk klåda. Det är centralt innan behandlingen sätts in att t ex parasitklåda är uteslutet, till exempel demodex och rävskabb. Annars skapas förutsättningar för dem att föröka sig ytterligare. Det kan se förvillande likt ut i symtombild. Och värt att lägga på minnet är att en allergisk hund också kan smittas av parasiter - så att man inte höjer dosen i tron att det är allergin som förvärrats.


Även hundar och katter med magbesvär kan behöva kortison för sin inflammerade magtarmkanal. Vid sidan av medicineringen är det också här viktigt att inte ge mer än vad nöden kräver och kombinera med till exempel diet och bulkmedel (exempelvis psylliumfrön).


Vad är då en farlig dos?


Det är högst individuellt hur mycket kroppen "tål" under längre tid. Medan vissa får överdoseringsbesvär i form av leverpåverkan,  håravfall och bukighet kan andra medicineras utan problem. Genom andra insatser än tabletter, till exempel täta bad, öronbehandling med droppar, lokalbehandling med cortisonspray med mera försöker man alltid i första hand ge kortison varannan dag.


Benskörhet som ses hos oss människor är ingen biverkning vi ser hos katt och hund.


Nedan exempel på en katt med eosinofila granulom i mungipan och i munhålan som fordrar kortison för att hållas i schack:


 


... och nedan en kisse med allergisk klåda, där särskilt öron och tassar var drabbade. Se bild före behandling med kortison och efter en vecka:


   


Kisse står i dag på allergimedicinering med sprutor en gång i månaden och slipper kortison helt och hållet.


Som alltid vid en behandling får fördelar vägas mot risker. Om alternativet är att ha svår klåda är det ju att föredra att få ha ett kvalitativt liv på kortison om inga andra alternativ finns. Eller att slippa buksmärtor, kräkningar, diarréer. Veterinären behöver prova fram lägsta fungerande dos och vid behov av höga doser som ger för stora biverkningar hitta andra alternativ eller komplement till behandlingen. Det är alltid du som ägare som har bäst överblick vilken livskvalitet ditt djur har så dialogen är viktig.

ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 12 januari 2013 16:12

Det föds många katter som saknar ett bestående hem. Vi på djursjukhuset tror på att höja kattens status genom att planera för dräktigheter och ha möjlighet till ett urval av potentiella hem för att hitta det bästa.


Kastrera din hon- och hankatt om du inte har tydliga intressenter för ungarna. Att ta hand om en katt i mer än tio år är ett ansvarsfullt åtagande. Genom att begränsa antalet katter som föds minskar risken att de far illa.


Och risken för att man skaffar sommarkatt och att man släpper ut sin katt när den inte längre är önskvärd minskar.


Vid en honkattskastration (sterilisering i dagligt tal) avlägsnas äggstockar och ibland också livmoder under narkos. Honan får smärtlindrande premedicinering och en smärtlindrande behandling för några dagar efter operationen. Hon behöver vistas inomhus tills dess att såret läkt (10-14 dagar). Efterförloppet är odramatiskt med sällsynta komplikationer. Många väljer att Id-märka och vaccinera i samband med operationen för att minska på antalet besök för kisse - som ju ofta är en ovan bilåkare.


Kastrater fordrar mindre mat för bibehållen vikt förutom att deras aptit ökar. Man behöver därför anpassa fodret så att inte vikten drar iväg. Övervikt är ett stort problem bland svenska katter i dag.


Vi kommer att öppna upp på bloggen för er som behöver omplacera er katt. Upptagningsområdet är Norrbotten. Lämna mejladress som kontaktuppgift och beskriv de hemförhållanden som din katt behöver eller inte klarar (t ex om den är barnkär, van vid hundar, måste bo på landet). Och du som gärna tar dig an en omplaceringskatt är välkommen att kika in och se om det finns en katt som passar dig.


Kolla in Kattakuten i Norrbottens hemsida - eldsjälar som verkar i det tysta för att hjälpa med omplaceringar   

http://www.kattinorr.se/katter/soker%20hem/index.php


  Här klipps kattmagen fri från hår för att inte riskera kontamination av päls i det sterila området i samband med buköppningen


  Här steriltvättas kisse en sista gång med klorhexidinsprit som är gulfärgad för att vi säkert ska veta att hela sårområdet tvättats. Katten ligger på en värmedyna för att bibehålla kroppstemperaturen.


 


Här kastrerar vår veterinär Lena honkatten. Som synes en välindukad katt med bara tassarna synliga.



ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 10 januari 2013 22:06

Många fina möten har vi förmånen att ha som djursjukhuspersonal. Vi möter den åldrade katten och hunden oftare än förr om åren. Åldrandet har fått en annan acceptans både bland ägare och personal - det är helt enkelt ok att bli sjuk utan att bli avlivad fast man börjar gråna på nosen. Förutsatt att det finns förutsättningar för livskvalitet. Förutsatt att vårdlidandet inte överskuggar det förväntade resultatet, att vägen till hälsa är lång i förhållande till rimlig tid kvar.


Det är något särskilt med åldringarna. Katter som har ett finfint liv styr sin "personal" därhemma med järnhand, behöver bara vifta lite med tassen för att klargöra att det är dags för mat eller utgång. Eller vid dåligt väder stillsamt betrakta utevädret på tröskeln för att efter en stund med sprättiga tassar och höga knälyft återgå in till stugvärmen. Medan matte tålmodigt väntar på att kisse bestämmer sig - in eller ut? in eller ut? Och när matte suckande stänger ute vindarna kan hon konstatera att det snart är dax för en ny rekognoscering. Kanske en spurt runt huset, sedan med uppfordrande tassar gnidande mot fönsterglaset. Hallå där, släpp in mig! Det kom ett julkort i år på vackra Bride, en skogis som återhämtat sig efter en längre sjukdomstid. Där tackade Bride för hjälpen och hälsade att även pillerburksöppnarna hälsade. Vi log åt kortet. Det beskriver väl vilken roll en katt får och tar sig i hemmet. Det behövs ingen ledarkurs. Kisse är inte modern ledare utan chef och vill ha allting serverat för sig.   


Klart man blir fäst vid sitt djur! Och det är glädjande att våra katter fått bättre status, att de får behandling när de blir krassliga eller att man vill ta reda på vad som är fel.


Klüzz är en sådan prins i sitt hem. Han är en gråpälsad herre som är högt älskad och drar de fördelar han kan av det. Matte är uppmärksam på hans mående och sökte hjälp för viktminskning och diarré för kanske ett år sedan. Matte var inställd på dietkost men ville ha en andra åsikt av oss. Han visade sig ha giftstruma (hypertyreos) som är den äldre kattens sjukdom. Sköldkörteln blir överaktiv och producerar för mycket sköldkörtelhormon. Det leder till ökad förbränning, värmekänsla, rastlöshet, viktminskning och ibland magstörningar och hjärtproblem - en varieté av symtom helt enkelt.


Det pratades alternativa behandlingar. Den som kanske är att föredra är en radiojodbehandling som inaktiverar delar av sköldkörteln. Den behandlingen utförs i Uppsala närmast och innebär inskrivning av kisse en vecka eller så. Matte kände inte att det var ett alternativ riktigt. Och så brukar de flesta norrbottningar tänka - det är långt och stressigt för katten med långa transporter. Hemma bäst gäller ju i högsta grad för katten.


Det blev istället tablettbehandling. Men efter två veckor fick Klüzz allergisk klåda i hela ansiktet och behandlingen fick avbrytas medan vi grunnade på hur vi skulle göra nu. Symtomen tog ny fart och han kräktes dagligen och matte oroade sig förstås för högt blodtryck och hjärtsvikt. Han kändes som en hotande härdsmälta, berättade hon. Och samtidigt var fortfarande inte Uppsalaresan ett realistiskt alternativ.


Precis i den vevan dök ett sprillans nytt foderkoncept för hypertyreota katter - Hills Y/D. Det är ett extremt jodfattigt foder och det var självklart att prova för att se om det kunde kontrollera hans sköldkörtelvärden. Matte var lycklig över att ha chansen med det nya fodret, som inte ännu lanserats på svenska marknaden.


Y/D fungerar enbart om katten äter fodret strikt, så nu vidtog minutiös övervakning så prinsen inte snålade till sig av de andra två katterna. Och ingen mat kunde förstås stå framme mer än hans. Och under tre månader blev allt stadigt bättre. Diarré och kräkningar upphörde och han tog sig i vikt. Han blev också allmänt på bättre humör och lekte med de andra katterna mindre våldsamt än förr. Kom också till ro bättre än på mycket länge. Matte brottades med dåligt samvete hur hon kunnat missa hans långsamma förändring i beteende under så lång tid men kunde samtidigt glädjas med att gamle Klüzz var tillbaka igen!


Men sedan kom bakslaget. Symtomen kom tillbaka, viktminskningen tilltog, kräkningar och diarréer likaså. Matte brottades med gränsdragningar. Var det slut nu? Dags att ta farväl? Vi erbjöd att avlägsna delar av sköldkörteln kirurgiskt, en rätt riskfylld operation med tanke på hans höga värden.


Till slut bestämde matte att ge det en chans. Hans kalciumvärden sjönk efter operationen och han blev kvar under fem dygn. Men hade återhämtade sig fint och matte var alldeles översvallande på telefonronden då hon älskade oss alla. Ett slags glädjeyreöverslag - trevligt på jobbet att få uppskattning! (även om det tillhör ovanligheterna med att bli älskad kanske   ).


Så gamle Klüzz åkte hem för att vila upp sig hemma. Efter tre veckor hade värdena sjunkit från som mest 296 till 20. Lyckan gurglade i matte. Högsta vinsten! Beslutet var rätt, återhämtningen var snabb och han verkade aldrig deppad eller smärtpåverkad.


Och vi alla gläds åt en levnadsglad katt som förhoppningsvis har många år kvar med matte Kicki. Nedan kan ni beundra honom:


 


Så här låg han ofta berättar matte medan han var överfunktionell i sin sköldkörtel. Kroppen är i stark stress och han känner sig varm. Efter tillfrisknandet har han rullat ihop sig igen, ligger gärna i famnen och låter sig nådigt smekas. Det är lurigt med sjukdomar som förlöper långsamt över tid. Jämför blicken på bilderna nedan när han mår bra igen.


   



Av djursjukhusetgammelstad - 8 januari 2013 07:41


Om det är svårt för oss människor att tolka hundar med smärta så är det ännu svårare för kattägaren. Deras natur är så tvärtemot hundens. Medan hunden söker kontakt och vill vara omkring oss, söker sig katten undan och vill vara i fred. Därvidlag har vi lättare att förstå hundbeteendet än kattens.


För kanske 15 år sedan hade ett läkemedelsföretag en turné genom landet avseende smärtlindring. De lanserade en tablett som nu är den vanligaste typen av smärtlindring - NSAID (nonsteroidal antiinflammatory drugs), eller helt enkelt antiinflammatoriskt läkemedel. Rimadyl, Metacam, Norocarp, Flexicam, Trocoxil´... listan är betydande av olika märken i dag med liknande verkningssätt. Då var det pionjärt, helt nytt.


Vi fick titta på filmer av sjuka och skadade djur i olika situationer och poängsätta deras smärta utifrån hur vi tolkade beteenden. Vi hade mentometerknappar allihopa och det var extremt intressant. Först bedömde vi deras smärta utan att veta om de var medicinerade eller inte. Samtliga av oss sänkte vår score när vi fått kännedom om att de fått såväl morfin som NSAID.


Så. Nu borde den ju inte längre ha ont.


Och när diskussionen kom kring katten som var buköppnad för en kastration (sterilisering i dagligt tal) att de behövde en kombo av morfin och NSAID innan ingreppet för att ligga steget före smärtan, opponerade sig ett par stycken i publiken (alla veterinärer):


- Men.. Smärtlindra? Varför då? Det är ju ett standardingrepp.


Och det blev tyst i salen. För oss ett standardingrepp förvisso - får katten inte ont då? Det är förhoppningsvis en helt förlegad åsikt. Men jag tror att det finns mycket kvar att lära kring katter och deras alldeles egna behov av smärtlindring. De får lättare biverkningar vid NSAID-användning och deras läkemedelsomsättning skiljer sig radikalt från hundens. Men då är vi skyldiga att hitta den smärtlindring som de tål och som gör dem komfortabla oavsett orsak till smärtan.


Hur visar då kisse smärta?


Studier på kastrerade katter med och utan smärtlindring visar på att den icke smärtlindrade katten ligger mer hopkurad och är mer stillsam än den som fått sin smärtlindring. Jämför man med den otillräckligt smärtlindrade hunden i uppvakningsskedet så är den mycket mer utåtagerande, kastar sig, ylar, flåsar och springer med benen. Vi blir mer uppmärksammade på att den inte mår som den ska. Kattens smärta är mer inuti den lilla kroppen. Kattontet är inte högljudd alls. Den smärtlindrade katten börjar mycket tidigare med putsbeteende, ligger lugnt på sidan, andas lugnt och kommer snabbare igång att äta och dricka.


Katter har en besvärlig tandsjukdom, FORL. Den är oerhört smärtsam. Emaljen försvinner från tanden. Många äldre katter är drabbade. Behandlingen består av extraktion, det vill säga att operera ut tanden under narkos. Dessa katter slutar äta, kan salivera, tugga på den friska sidan, föredra blötmat framför torr, magra av, bli mera stillsamma. Även denna smärta saknar röst. Och det har ofta hunnit mycket långt med FORL-processen när kisse förhoppningsvis får hjälp med sin tandsjukdom. Men man får tyvärr förmoda att det finns åtskilliga som lider svårt i tysthet. Vi tänker att jamen, äter de, så har de inte ont. Men det är först i sent skede som de blir utan aptit. Ett bra sätt är att be veterinären kontrollera munnen i samband med vaccinationer och hälsokontroller.


Katter som är utegående blir då och då kattbitna. I det bitna området kan det bildas en varböld, som växer till och gör ont. Dessa kissar är stillsamma av feber och smärta och förlorar aptiten. Vid beröring av området (ofta svans, ben och ansikte) kan katten försöka bita eller jamar varnande. Efter några dagar brister bölden, katten börjar slicka över böldområdet. Först då kommer många med sin kisse. Åsynen av varet som väller ut är det som får ägaren att reagera.


Katter med brutna ben, skadade bäcken och andra trafikskador är ofta också passiva i sitt smärtuttryck. De jamar och kan fräsa om man berör det smärtande området, men är i övrigt helt tysta. Det gäller också om ryggen är bruten. Man kan se att de flämtar och att pupillerna är vidgade.


Urineringssvårigheter förekommer rätt ofta. Hos hankatt kan det bildas plugg i urinröret som leder till total oförmåga att kissa. Dessa katter springer ideligen på lådan, slickar mot penis, tränger som om han behöver bajsa men i själva verket saknar förmåga att tömma blåsan. Människor med njursten och urinstopp vittnar om fruktansvärda smärtor långt värre än barnafödande. Vi behöver tänka så kring dessa katter också. Hantera dem varligt och smärtlindra allt vi kan. Varje gång det kommer en katt liggande platt på sidan med njursvikt av sitt urinstopp, apatiska och kalla och döende med blodfylld urinblåsa, har vi anledning att fundera var vårt ägaransvar gått snett. Det är ett lidande som inte är försvarbart. Vissa gånger har kisse krupit under en boda och blir hittad i det skicket, men förbryllande ofta har han varit hemma och försökt och försökt tömma blåsan utan att lyckas tills kroppen inte orkar mer. Det mest barmhärtiga är att avliva eftersom prognosen är ytterst dålig.


I takt med att vi kan operera alltmera avancerade åkommor på katten, behöver och förtjänar den också den bästa av smärtlindringar. Anpassat och skräddarsytt för djuret och individen. Och att vi smärtskattar dem alldeles efter deras egna beteende. Inte utifrån hur vi agerar i samma situation. För kisse, hon är mycket mer subtil. Och att vi lämnar den mossiga idén att det är bra för dem att ha lite ont, för då håller de sig mer lugna och det läker bättre. För det är alldeles precis tvärtom!

Vackra bengalen Chevelle på besök på Djursjukhuset. Detta är ett friskt beteende som inte tyder på smärta. En nyfiken, alert katt som snor runt i full fart och upptäcker rummet. Svår att fånga på bild   

   


Sårbildning i bakre delen av gomtaket. Kräver förhoppningsvis inte särskilt mycket fantasi för att anta att det gör ont! Vid tveksamhet om katten (eller hunden) har smärtor är det adekvat att smärtlindra och se hur den svarar på behandling än att avfärda den med att den inte har ont eller att den redan fått det den ska ha. Vårt tolkningsföreträde ger oss ett ansvar!


Nedan en av de smärtskattningsprotokoll som veterinär och djursjukskötare har mycket nytta av vid vård av kisse!


 



Vill du läsa mer? Här en länk till ett studentarbete från djursjukskötarutbildningen i Skara:


http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002613/01/Westerberg_Aberg_080605.pdf



Av djursjukhusetgammelstad - 5 januari 2013 13:34


 




Kiwi är en huskattdam i sina bästa år som under hösten fått hostattacker. Matte filmar en av dem och visar filmen vid besöket. Symtom överenstämmer väl med allergisk bronkit/astma hos katt med kiknade läten när hon har svårt med andningen. Hennes astma har ännu inte hunnit bli så kronisk att hon har konstanta besvär, men behöver behandlas tidigt för att slippa just detta. Inledningsvis får Kiwi kortisontabletter och sätts på bantning, eftersom hon har lagt på sig över ett kilo sedan kastration och nu väger bastanta sex kilo.


Ett allergiblodprov visar på tydliga reaktioner mot inomhuskvalster och i samråd med matte har vi beställt ett vaccin för att genomföra en så kallad hyposensibilisering - då ges små mängder av kvalsterallergen i spruta under skinnet för att försöka påverka kroppens immunsystem att inte reagera allergiskt mot kvalstren.


Vid återbesök har Kiwi varit besvärsfri och utan kortison i två veckor. Dessvärre har hennes bantning gått sämre. Matte tar nya tag med viktminskning - försöker kombinera aktivering med leksaker med bantningskost.


 


Astma hos katt är ett potentiellt livshotande tillstånd. Katter är mästare på att dölja andningsbesvär genom att minska sin aktivitet och anpassa sig. Man riskerar därför att missa att de i själva verket är sjuka snarare än lata eller åldrade. I vissa fall får katten akuta hostattacker som Kiwi, i andra fall är hostan mer i form av spridda hostningar. Det är viktigt att ta dessa symtom på allvar! Många katter har då långt utvecklad astma och lufthunger är ett mycket ångestfyllt tillstånd. I vissa fall kommer katten in i  en akut astmakris och kräver intensivvård med syrgas och medicinering för att häva den.


Därför får matte vara beredd att ge kortison vid behov i väntan på att det beställda vaccinet har effekt.


Håll med om att hon är tjusig bredvid sin pepparkaka    !

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se