En av de vanligaste kirurgiska ingreppen som görs på intakta tikar är att operera bort livmoder och äggstockar på grund av att de drabbats av en livmoderinflammation. Eller pyometra som vi benämner dem medicinsk. Var fjärde tik drabbas av pyometra innan de uppnått tioårsåldern. Vissa raser är mer drabbade. Långhårig collie, rottweiler, cavalier king charles spaniel, golden retriever och engelsk cocker spaniel är högriskraser för att utveckla sjukdomen.

Medan raser med låg risk att utveckla pyometra är: drever, schäfer, miniatyrtax, tax (vanlig storlek) och hamiltonstövare.

Vanligast får tiken pyometra som medelålders-äldre. Sjukdomen uppkommer i samband med eller efter löp. Klassiska symtom är ökad törst och urinavgång, slöhet, röda ögonvitor. En del av tikarna har öppen livmodermun och har variga, ibland blodblandade flytningar. I de fall tiken har stängd livmodermun ansamlas varet inne i livmodern som förstoras. I vissa fall kan livmodern brista och varet kommer ut i bukhålan med bukhinneinflammation som följd. Dessa tikar är livshotande sjuka.

Enda botande behandlingen är operation. En icke åtgärdad pyometra är potentiellt dödligt. Antibiotika fungerar på vissa men bara tillfälligt och är därför inget alternativ. På de flesta fungerar de inte alls.

Alizineinjektioner kan användas i mycket särskilda fall men efter diskussion och samråd med veterinär. Alizin ger livmodertömning men det finns hög risk för återfall vid nästa löp. Det är inget egentligt alternativ för en avelstik, eftersom man inte bör avla på tikar med benägenhet att utveckla en pyometra.

Vid operationen avlägsnas äggstockar och livmoder under fullnarkos. Tiken får intravenöst dropp och smärtlindring. I de flesta fall mår hon bra av att få fortsatt stationärvård med dropp och smärtlindring tills hon är helt återhämtad och med normal kroppstemperatur samt äter och dricker självmant. Antibiotika ges till gravt nedsatta tikar inför operationen och till de tikar som har en brusten livmoder. Övriga läker i de allra flesta fall utan komplikation.

Stygnen på magen tas efter cirka 10 dagar. Tills dess får man hålla henne i strikt koppel på promenaderna, låta henne vila ut på en lugn plats i en ren bädd och med krage på för att skydda såret.

Om man väljer att kastrera sin tik får man avdrag på sin försäkringspremie hos sitt försäkringsbolag. Kom i håg att meddela ditt försäkringsbolag om du har en kastrerad tik!

På bilden nedan syns en stor livmoder på en liten dvärgspets. Normal livmoderstorlek är 3-4 mm per livmoderhorn.

   

Djursjukhusets chefveterinär Maria Karlsson tilldelades den 21 mars som första veterinär Svensk förening för vårdhygiens Hygienpris. Motiveringen lyder: ""Maria har med sitt brinnande engagemang och sin kunskap lyft antibiotika- och vårdhygienfrågorna till en självklar patientsäkerhetsfråga inom veterinärmedicinen. Maria Karlsson driver frågorna med tydliga mål och sprider med sin entusiasm kunskapen vidare".

Nedan några bilder från Conventum, Örebro, där prisutdelningen ägde rum. Läs gärna mer på http://www.sfvh.se/Svenska_hygienpriset/Svenska_Hygienpriset_2013

Antibiotikaresistens berör oss alla. Bakterierna känner inga lands- eller djurslagsgränser utan smittar i de flesta fall utan urskiljning. Orsaken till det globala hälsohotet är överanvändning av antibiotika - fel antibiotika, onödig, för länge, i kombinationer. Av okunnighet. Av rädsla för att ha missat en bakterieinfektion, för att motverka infektioner i efterförloppet av operation så att kunden/patienten blir missnöjd.

Vi har nått vägs ände. Det saknas nya läkemedel. Resistensgener sprids som en löpeld i världen. Vi kan bara bekämpa på ett enda sätt - att använda antibiotika vid konstaterad infektion som inte läker av sig själv. Och kuren behöver vara så kort som möjligt. 10-dagarsregeln är förlegad kunskap. Likaså att det utvecklas resistens hos djuret under behandling, eller att de blir mer resistenta om man slutar för tidigt.

Nej, antibiotikabehandling gynnar de bakterier som finns på kroppen som inte är känslig för det läkemedel som används. All användning lägger ett så kallat selektionstryck över alla bakterier i hela världen - vi gynnar de livskraftiga, och en del av dem delar gladeligen med sig av sina resistensgener. En värsting är ESBL. Det saknas i princip behandling för denna mycket resistenta grupp. Vi har haft ett tjugotal fall på hund och katt i Sverige - och ungefär lika många på häst. Vi har troligen bara sett början. ESBL sprider sig som en farsot och är fruktad smitta på sjukhusen. Vi hade mer än 5 000 fall i Sverige förra året.

I teorin är det enkelt att hantera djurpatienter smittade med resistenta bakterier. I verkligheten är det svårare. När man står med den enskilda ägaren som har en sårinfektion efter en fraktur, djupt ner i benet. Hur gör vi då? Eller hudpatienten som har en multiresistent stafylokock, matte är helt ensam sedan hennes man gick bort, barnen utflugna ute i världen. Ska vi avliva hennes enda kamrat? Eller SM-vinnaren i agility som får en ESBL-infektion i urinvägarna - ska vi behandla eller avstå?

I det långa perspektivet behöver antibiotikabehandlingarna ner. Radikalt. Både på människor och djur. Men en samsyn i frågan är det viktigaste - vad vi gör med det faktiska fallet. Det är avsett som ett stöd för veterinären. Jordbruksverket har redan nu gått ut med en lista över kritisk antibiotika för människor som är förbjuden för veterinärer att förskriva. Oavsett.

Det gäller samtidigt att vi inte blir för fundamentalistiska. Multiresistens är en vardag i stora delar av världen, något man räknar med. Vi hoppas förstås att vi ska slippa. Men vi behöver vara realister. Och absolut se vårt ansvar att inte stigmatisera den hund-eller kattägare som får ett djur med multiresistent smitta. Vi behöver ge korrekta råd om hur vi ska behandla, isolera och tänka kring patienten. Baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet. Varken mer eller mindre.

Veterinärförbundet har initierat ett ärende där en sådan guide skrivs. Vi möttes igår på SVA, Uppsala. Ordförande är Ulrika Grönlund-Andersson, antibiotikaavdelningen, SVA. Saknas på bilden men med över Skype var Alexandra Vilén, Helsingborgs Regiondjursjukhus. Det är jag i rosa.

Ett viktigt arbete. För framtiden. För våra barn och kommande generationer. Att bevara möjligheten att behandla deras bakteriella infektioner. Penicillinet var och är en kritisk livräddare. Låt oss vara rädda om den. Ifrågasätt gärna varför ditt djur behöver antibiotika. För säkerhetsskull är inte ok längre. För ödestimmen är slagen.  

Vi på djursjukhuset vill på alla sätt minska behovet av onödig antibiotikaanvändning. Ett sätt är att ha goda vårdhygienrutiner som följs upp och korrigeras vid behov. Genom att ha god vårdhygien skyddar vi ditt djur, nästkommande djur och oss själva från att sprida vidare eller smittas med olika bakterier, virus och svampar.

Vårdrelaterade infektioner kan vara sårinfektioner efter operation, smittsam hosta, diarré eller kräkning. Vi registrerar sedan 2010 alla våra sårinfektioner och kan med glädje konstatera att de sjunker!

För att ett djur ska må bra och läka av efter sjukdom och operation krävs en kedja av insatser. Värme, kärlek och omvårdnad är viktigt! Liksom korrekt droppbehandling och förstås god kirurgisk och medicinsk kompetens. Nedan några bilder från vår verksamhet.

Våga ifrågasätta varför ditt djur behöver antibiotika efter en operation! Vid en standardoperation behövs inte antibiotika alls, det behöver vi spara tills det verkligen behövs - för våra barn och barnsbarns skull. Och för de djur som verkligen är i behov.

Bild 1: Veterinär Lena Gustavsson opererar en honkatt. Hela katten behöver vara indukad och magen steriltvättad innan operationen börjar. Under ingreppet ligger kisse på värmedyna för att undvika värmeförluster, som förlångsammar läkning och riskerar tillväxt av bakterier i såret. Plus att kisse mår så mycket bättre efteråt om inte kroppstemperaturen sjunkit.

Bild 2: Små snitt med blödningskontroll är viktiga ur hygientänk

Bild 3: Katt för tandröntgen och munsanering. Väl inlindad för bibehålla kroppstemperatur. Observera sköterskans skyddsklädsel inför munsaneringen. När ultraljudet går på används också skyddsglasögon och munskydd

Bild 4: Sår  efter operation - ingen infektion utan en blödning i området som kroppen fixar helt själv!

Bild 5: Sårinfektion efter operation. Här behöver odlas för att veta vilka bakterier som växt till  i såret. Däremot behövs inte alltid antibiotika. Sårkompresser och tillit till kroppens egen läkning är centralt tänk kring sårinfektioner. Och att man begrundar varför infektionen uppstått.

God fortsättning på 2013!

För er som har tid och intresse finns mycket intressant i Doggy Rapport, som nu kommer ut med sitt sista nummer. Jag har skrivit om antibiotikaresistens på sidan 29, ett globalt hot mot både oss människor och djur.

Kommentera gärna!/Maria Karlsson, Chefveterinär

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=kjfbhb7h&gInitPage=1