Molly är en engelsk bulldog som kommer in i veckan på grund av avstannat förlossningsarbete. Hon har fött tre valpar hemma. En av dem har avlidit någon timme efter födseln. Molly har fött själv vid en tidigare förlossning; annars ett bekymmer i rasen att det kan vara svårt med valpningen.

Men nu behöver hon hjälp. En valp sitter i loppet i felläge och ganska snart beslutas om kejsarsnitt. Vid fellägen är förstås inte värkförstärkande dropp aktuellt; risk finns att livmodern spricker och att tiken plågas i onödan.

Så Molly sövs och veterinär Marie dukar in henne efter att hon lyfts in på operationssalen. Två pigga valpar lyfts ut och en dödfödd - den som stoppade upp förlossningsarbetet. Valparna gnids och masseras enligt konstens alla regler  för att efterlikna den normala vaginala förlossningen. På så vis stimuleras andning och cirkulation. Mollys valpar ligger en stund med extra syrgas innan de läggs i kuvös i väntan på att mamma ska kvickna till och ta hand om dem.

På rummet väntar Mollys andra valpar och mattar som oroar sig för hur det går. Deras glädje går inte att ta miste på när vi dyker upp med valparna. Genast börjar kontroll av sort och namngivningsprocedur. Och de poserar gärna med de nyanlända små och lovar att det kommer några foton på Molly med sina valpar på hemmaplan.

Och det känns alltid lite extra skönt när tiken promenixar ut från operation i god hälsa. Man kan aldrig låta bli att förundras hur snabbt en kejsarsnittad tik är på benen och tar hand om sina små.

Nu väntar vi på besked hur det går därhemma.

Nedan bilder från kejsarsnittet. Lite läskigt om man inte gillar operationsbilder - men mödan värt när man ser resultatet - eller hur?

Här är livmodern utan valpar färdig att sy ihop. Den har delvis börjat dra ihop sig.

Här sys bukväggen ihop

Och här häftas huden ihop, sk stapling. Vi föredrar den metoden på Djursjukhuset eftersom det förkortar narkostiden och ger fina sår.  

Under tiden gnids det på små valpar av Adina och Henrietta så att de ska piggna till efter den snabba färden ut ur livmodern.

Som rutin tempar vi alla djur som varit sövda för att säkerställa att de inte blivit undertempererade. Molly ligger fortfarande intuberad och sussar sött.´Molly ligger också på värmedyna (under filten) för extra tillskottsvärme.

Molly viras in i filt i väntan på att narkosen går ur.

Lillen får lite syre på näsan för att piggna till.

Vi mår bra nu, hälsar de!

.... och såhär glada miner blev det ute i mottagningsrummet när småttingarna anländer i kuvösen i väntan på att mamma Molly kvicknar till efter operationen.

Lilla Doris blev sjuk före jul i en livmoderinflammation. I samband med operationen upptäcktes att alla hennes hörntänder var frakturerade, troligen på grund av att hon burit sten eller på annat sätt varit ovarsam med sina tänder. Matte blev alldeles förskräckt. Hon kunde inte ana att det var så illa att hon behövde operera bort alla tänder. Hon äter, verkar glad och har återhämtat sig fint efter sin livmoderoperation. Nedan kan ni se hur hennes tänder ser ut vid det första besöket:

(fast här ser ni snygg-Doris när hon längtar ner från bordet)

Högra sidans hörntänder som är frakturerade. Vänstersidan likadan. En överraskning för både matte och oss! 

Det är det som är svårt med tandvärk. Förr lade man måttstocken vid att om hunden äter så har den inte ont. Eller om den tuggar så har den inte ont. Och så vidare. Men få hundar svälter av sin tandvärk. Det är en stark överlevnadsinstinkt att äta - trots tandvärk. Hundens smärtsystem skiljer sig inte från vårt - tandfrakturer gör ont! Och en riktigt skadad tand kan inte rotfyllas (vilket förstås är mindre traumatiskt och det bästa om tanden är möjlig att rädda) utan behöver extraheras (opereras ut). Det görs under fullnarkos och kräver skicklighet, tålamod och omdöme. Hörntändernas rötter är mycket långa, ofta 2/3 av den totala tanden. Tandröntgen är centralt för att veta det bästa angreppssättet. Tandbenet borras bort och en så kallad lambå av tandkött frigörs. När tanden borrats och hävlats ut sluter kirurgen såret med suturering för att skapa förutsättning för läkning.

Smärtlindring ges på flera sätt - med injektion i samband med sövningen, lokalbedövning under narkos samt med upprepad metadoninjektion efteråt. Doris vaknade fint och sjöng vackert av otålighet att få gå hem. Men innan dess fick hon en extra dos med metadon.

Ta gärna hjälp att bedöma hundens och kattens tänder i samband med besöket - för att undvika det tysta lidande som tandskador och tandlossning är!

Och du som är lite känslig varnas för lite läskiga bilder.

Här sys det stora hålet efter den stora tanden igen med tråd som är självförintande

Hopsytt och färdigt!  

Hej då Doris! Här får du en extra smärtlindringsspruta för kvällen och natten (och matte får med sig för fortsatt behandling)

Signaturen Veronica behöver hjälp med bantningstips för sin äldre hund. Han utfodras enligt tabeller, är ganska lat av naturen och står stilla i vikt. Vad gör man då?

Övervikt är den rika västvärldens problem även för våra sällskapsdjur. På djursjukhuset har vi som rutin att väga ditt djur vid besök. Det är inte ovanligt att kilona smyger sig på. Då är viktkurvan en oslagbar bevisföring i kampen om argumenten. Vi är bra på att hitta andra anledningar än övervikt till hundens figur ska sägas. Eller att förklara bort det med att det är en tillfällighet, att formen bara är en jaktsäsong bort. Vikt är känsligt även för våra hjärtegryn. Och det gäller att fara varsamt fram så att ingen känner sig otillbörligt kritiserad eller så - råden ska ju vara i välmening för att djuret ska hålla sig stark och frisk och sund. Ingen följer ett aldrig så välment råd om man far fram som en ångvält.

Här följer några bortförklaringar. Känner du kanske igen någon av dem själv?   

• Fido är inte tjock, han har mycket päls och behöver klippas ned. Du skulle se vad smal han blir då!

Motargument: Lille Fidos päls kan omöjligt väga sju kilo som är hans viktuppgång under två år?

• Fido är inte tjock, han har en kraftig benstomme

Motargument: Fidos bentäthet kanske är exceptionell, men han har inga ben i midjan och han har förlorat sin kontur.

• Fido är kanske rund, men han behöver hullet inför jakten. Då brukar han rasa i vikt.

Motargument: Det finns ingen fördel med att inleda jakten med överhull. Det belastar hjärta och leder onödigtvis och blir jobbigt för hunden. Om han har svårt att föda sig under jaktsäsong kan man istället försöka hitta ett annat foder som han mår bra och äter tillräckligt av för att slippa bryta eget fett för energi. Då blir troligen också jaktlyckan större. Och lederna håller bättre. (En del Fidos är inte heller smala i november när man träffar dem i annat ärende...)

• Det kan inte stämma att han vägt 18 kilo, ni skrev nog fel 2009.

Hm. Host. Ja?

Och följande argument möts man av dagligen när bantning kommer på tal:

- Han blir så besviken om han inte får. Han är van att fika med mig, att jag sticker till honom en bulle. Hur ska det gå?

- Han får verkligen inget annat, och ändå går han inte ner.

- Vi går en lång tvåmilatur varje dag. Han är lös och springer.

- Han får bara en deciliter foder. Jag lovar! Inget mer. Och han går ändå inte ner.

Varför blir då hunden tjock? Ja, sambanden är ju ganska enkla. För mycket energi in i förhållande till ut. Promenader är inte särskilt givande som viktnedgång - det behöver strypas energitillförsel för att det ska hända något. Och är de två milen verkligen två mil? Det tar fyra-fem timmar att gå minst. Och få av oss gör det som daglig rutin.

Det kan vara svårt med lightfoder i handeln. Det är ett utmärkt foder när hunden nått sin idealvikt, men ska de bantas är de medicinska dieterna oslagbara. Hunden håller sig mättare, bajsar mer och går ner i vikt under tre-fyra månader till sin idealvikt. Man har större chans att stå emot den där bedjande blicken.

Följande fallgropar behöver beaktas:

• Sidoenergi från familjens tallrik
• Kvällskex, ost, fika, belöningsgodis
• Välmenande besökare
• Välmenande hundvakt
• Välmenande familj

Ja, allt som innebär att viktminskning uteblir för att man faktiskt inte följer dieten. Ska det ges godis så får man ta av kulor från dagens ranson. Enkel matematik.

Vi ägnar oss åt en del självbedrägeri både när det gäller den ständigt hungrige cocker spanieln. Ibland är matte jättenoga men husse som är hemma hela dagarna fikar gärna med hunden och tar bilen till affären för att köpa tidningen. Är de kastrerade blir det ännu svårare med viktkontroll. Aptiten ökar, ämnesomsättningen minskar - och då gäller det verkligen att se upp. Men jag har mött kastrerade labbar som står på kortison som gått att banta så jag vet att det går. Och att det är den bästa present du kan ge den åldrande hunden att slippa sin övervikt för då värker artroslederna avsevärt mindre och det är lättare att motionera.

Så rådet är - ta hjälp av veterinärfoder så vet du exakt vilken mängd som ska ges. Håll dig till dieten under fyra månader. Voilá - du har en normalviktig hund! Och kan sedan få hjälp att välja diet som passar för att bibehålla normalvikten. Sedan gäller det att väga en gång i månaden eller så för att det inte ska smyga sig på överhull igen. Se nedan en tabell för Body Condition Score. Vill du ha hjälp så ställer vi gärna upp och avgör hullstatus på din hund.

Ännu en signatur Maria önskar få belyst hur man sköter hundöron på bästa sätt. Tack för bra skrivtips!

Hundens öronvax är brunsvart. På valpar är det mycket vanligt med ganska riklig vaxbildning. Har valpen inte klåda eller rodnad gör man bäst i att låta naturen ha sin gång och huden komma sams med den flora av bakterier och svamp som finns normalt på huden hos hunden.

Ett hundöra har en lång vertikal hörselgång som åtföljs av en kortare horisontell. Om man drar i öronlappen rätar man ut hörselgången tillfälligt så att den blir nästan rak. Här följer en länk med en bra anatomibild :

http://www.google.com/imgres?imgurl=http://www.dog-health-handbook.com/image-files/dogear.jpg&imgrefurl=http://www.dog-health-handbook.com/dog-ear-canal.html&h=417&w=350&sz=32&tbnid=jQ_GsU-iBAkBFM:&tbnh=85&tbnw=71&prev=/search%3Fq%3Dearcanal,dog%26tbm%3Disch%26tbo%3Du&zoom=1&q=earcanal,dog&usg=__uogochJ5mi7emaihMd6ARQAl1_M=&docid=8xasw53M-tc5zM&hl=sv&sa=X&ei=e3sOUZD_A4aD4gTm8ICAAQ&ved=0CDEQ9QEwAg&dur=1050

Peta eller inte peta med tops?

Det är frestande att rengöra med tops för att få rent i hörselgång och öronmussla. Men det är sällan av godo. Dels riskerar man att pressa en del av vaxet ner framför sig i hörselgången så att det bildas en solid klump nära trumhinnan. Dels riskerar man förstås att skada själva trumhinnan om hunden hoppar till eller vrider på huvudet när man är nere i hörselgången. Om öronhuden är röd och inflammerad bidrar man till mer inflammation om man är ovarsam med tops och det kan också bli kvar bomullrester nere på djupet.

Så nej till tops helt enkelt!

Rengöringsmedel

Det finns en uppsjö av olika öronrengöringsmedel. De innehåller olika typer av vaxlösande med varierande pH. De med surt pH kan verka förebyggande mot svampöverväxt men kan å andra sidan svida om örat är sårigt eller inflammerat. Flera har adringerande egenskaper så att huden lugnar ner sig i örat och blir mindre rött. Och några har mjukgörande, återfuktande tillsatser.

Så hur vet man vad man ska välja? Och när ska man rengöra hundens öron?

För att svara på den sista frågan först - ett hundöra behöver inte vara kliniskt rent. Om det är lite vaxigt och hunden är obesvärad utan kliande eller huvudskakningar så behöver örat inte rengöras alls.

Om du har en hund med tunga, hårbeväxta öron som har tendens att bli kladdiga efter badande eller när det är varmt ute kan du anpassa efter behov. Vid öroninflammationer rådger din veterinär dig om frekvens.

Här är några tumregler för vad du bör tänka på vid val av öronrengöringsmedel:

1) Det ska vara anpassat för hund

2) Öronhuden ska inte bli röd efter applikation. Hunden ska vara obesvärad av användning; det ska inte svida eller göra ont. Då finns risk för att man faktiskt skapar ett problem!

3) Dela inte flaska mellan flera hundar eftersom det finns risk för oönskad smittspridning. Det finns engångspipetter som kan vara ett fräscht alternativ om flaskan används glest. Annars rekommenderas att du försöker att inte få hudkontakt med flaskan nere i örat och att du kan använda desinfektionsmedel efteråt på flaskan så att det håller sig fräscht.

Hur gör jag?

Det finns i regel bifogat en bruksanvisning. Håll i ytterörat. Dryp ned medlet så hörselgången fylls. Massera kinden (området över hörselgången) . Låt hunden skaka upp överflödet. Torka ytterörat med en bomullsrondell eller dylikt så det blir torrt. Klart! Och den gamla sanningen att inte peta med något mindre grovt än en armbåge är en bra tumregel.

Trånga hörselgångar?

Vissa hundraser har trånga hörselgångar, till exempel shar pei. Men i regel är en trång hörselgång ett resultat av inflammation och i de flesta fall kan ursprungsdiametern återupprättas om inflammationen går tillbaka.

Ståöron vs hängöron - och öron med hår

Det finns också hundar med mycket öronhår. En del är lika krulliga i sin hörselgång som på huden - en del utan några besvär alls medan andra behöver rengöras och hårplockad för att det inte ska bildas pluggbildning av päls och vax nere i örat. Plocka eller inte? Som en generell regel kan håret vara kvar om hunden är öronfrisk och klådfri och inte har en ökad vaxproduktion. Rådgör gärna med uppfödare och din veterinär om du är osäker!

Tunga pälsiga öronlappar som till exempel amerikansk cocker spaniel med flera kan ha mera problem än ett motsvarande öra som står upp, troligen på grund av ökad luftning av örat. Men det finns många cockrar som aldrig har problem med öronvaxbildning och det finns hundar med ståöron som har det - så det är inte hela sanningen!

På samma sätt kan en del hundar bada på sommaren mest hela tiden utan att öronen behöver rengöras det minsta - medan andra får öroninflammation om de inte hålls efter eller till och medicineras.

Det är en balans mellan hudens immunförsvar, hur aktiva körtlar som finns i hörselgången och vad örat utsätts för i den yttre miljön (värme och vatten, rengöring). En hund som är allergisk har i regel en mer uttalad vaxbildning och kan behöva rengöras regelbundet (varannan vecka eller så) för att slippa öroninflammation.

Om hunden kliar och är vaxig kan rengöring prövas i ett par-tre dagar förutsatt att inte tillståndet förvärras. Är inflammationen inte bättre rekommenderas veterinär bedömning av örat.

Återkommande öronproblem behöver en långsiktig utredning och behandlingsstrategi.

Signaturen Maria önskar att vi skriver om skendräktighet. Toppen att få önskemål från dig som bloggläsare så vet vi vad som intresserar!

Skendräktighet drabbar tiken i efterförloppet av löpet. Tiken har en speciell löpcykel som gör att hon oavsett om hon har blivit dräktig eller inte får ett påslag av gulkroppshormon (progesteron). När detta sedan börjar sjunka runt dag 45 ökar istället prolaktinet (mjölkhormon), vilket gör att en del tikar blir tydligt skendräktiga. Det är också skälet till att undvika att kastrera om möjligt under denna tid eftersom risken för betydande skendräktighet finns när progesteronet sjunker abrupt.

Symtom vid skendräktighet

Tiken kan få aptitstörningar och bli fixerad vid leksaker som hon bär och bäddar med. Hennes juver blir mjölkfyllt och hon kan bli inaktiv och helst vilja ta det lugnt i hemmets vrå.

Är det farligt med skendräktighet?

Nej, det är inte farligt. Men för vissa tikar kan skendräktighetstiden påverka livskvaliteten på ett tråkigt vis. Hon kan vara ledsen och nedstämd under två-tre månader per år beroende på löpintervall.

Ökar skendräktighet risken för juvertumör?

Nej, det anses inte finnas koppling mellan skendräktighet och juvertumör, inte heller mellan att ha haft valpar eller storlek på kullen.

Är det bättre att låta tiken få en kull för att hon ska bli mindre skendräktig framöver?
Om man gör det för tikens skull avråder vi. Hon kommer troligen bli lika eller mer skendräktig de efterföljande löpen om hon fött valpar.

Behandling:

Vetenskapliga studier kring skendräktighet är ganska få. Flera råd är sådana som hängt med i åratal men har tveksam vetenskaplig substans. Man behöver tänka på det som yrkesman när man ger rådet så det inte bara sker på slentrian. Här nedan följer några råd om behandling:

• Minska på maten?

Ett vanligt förekommande råd är att minska på fodermängden för att tiken fortare ska komma ur sin skendräktighet. Det finns några studier kring detta. Den senaste publicerades 2009 och är en ganska liten undersökning där författaren bedömer att kalorirestriktion kan skynda på förloppet men inte bota det. Här är länken om du vill läsa sammanfatnningen : http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18673334.

Eftersom vissa tikar tvärtom kan må illa och förlora aptit är det viktigt att ta individuell hänsyn. En tik som inte vill äta alls på mer än en dag bör man stimulera till att få i sig mat på olika sätt. Kanske det smakar bättre med lättsmält föda, till exempel ris och fisk eller kyckling, antingen som topping eller som enskilt mål. Vi tycker inte det är ok med havande kvinnor som inte klarar av att äta, så tycker jag att man ska tänka kring dessa tikar och dräktiga tikar också. I vissa fall kanske vi behöver stötta med medicinering mot magkatarr för att få tillbaka aptiten.

På hundar med glupande aptit och ointresserade av att röra på sig kan det vara vettigt att justera fodergivan eller till och med ge ett mer kalorisnålt foder för att undvka övervikt.

• Öka motionen och ta bort pipdjuren

En del tikar blir inåtvända och mindre fysiskt aktiva under sin skendräktighet. Man bör försöka hålla uppe flåset som vanligt på henne. Om hon mår illa får man med sin veterinärs hjälp adressera illamåendet vid behov. Man kan prova ta bort leksaker om hon samlar dem i sin korg. Om hon istället ersätter med att slicka över juvren får man överväga vilket som triggar hennes skendräktighet mest.

• Galastopmedicinera

Det finns ett läkemedel registrerat för veterinärt bruk som heter Galastop. Produkten är effektiv att minska mjölkproduktionen och vi skriver ut den vid måttliga till kraftiga skendräktighetssymtom med mjölkbildning i juver. Biverkningar är framförallt kräkningar och diarré. Tikar som inte äter behöver därför få aptitstimulans för att slippa ytterligare illamående i samband med medicinering. Galastop är droppar som ges en gång dagligen i 4-6 dagar.

• Kastrera?

Kastration är ett alternativ för tikar med svåra skendräktigheter. Ingreppet bör göras när äggstockar och juver är helt hormonellt inaktiva, det vill säga ungefär tre månader efter löpning. Försäkringen täcker inte i normalfallet. De flesta djursjukhus och kliniker har ett paketpris för ingreppet. Tiken sövs och äggstockar och ofta livmoder avlägsnas. På senare år görs det på vissa sjukhus också laparoskopiskt, dvs med enbart små insnitt i huden. I normalfallet även vid traditionell metod är tiken pigg igen efter stygntagning. Men man behöver förstås ha henne i koppel längre än så för att såret ska bli hållfast.

• P-spruta?

Vi avråder helt från p-spruta som behandling av skendräktighet, då det finns risk att tiken får livmoderinflammation och även ökad risk för juvertumörutveckling.

• Vänta ut?

Skendräktighet är normalt för tiken och majoriteten kan man vänta ut men ha förståelse för att tikens upplevelse faktiskt är att hon är dräktig.

I dag vill vi gärna berätta om hur vi ibland behöver vara detektiver för att komma fram till diagnos. Följ med på Enzos resa!

Enzo är en basset från Västerbotten som remitterades till oss på Djursjukhuset från våra kollegor i Vännäs. Han hade då haft feber i nästan två månader och utretts och försökbehandlats utan framgång.

Enzo skrevs in för utredning. Vid undersökning konstaterades att han var tunnmusklad, framförallt i ansiktet. Han uppvisade obehag vid sträckning i höftleder men i övrigt inga tecken på ledsmärtor. Hjärta och lungor lät normala och magen var mjuk och oöm. Han hade heller inte ont i nacken som kan ses ibland vid oklara febertillstånd och beror då på en hjärnhinneinflammation (som dessutom förekommer i rasen - även om Enzo var i äldsta laget för att det skulle vara riktigt rimligt).

Oklar feber behöver minutiös och strategisk utredning. Man behöver hitta orsaken för att kunna behandla rätt. Generellt är det ovanligt med bakteriella infektioner som orsak till feber utan att man har tydliga tecken på var febern kommer i från. Enzo varken hostade, hade bekymmer med urineringen eller diarré. Lymfknutor normalstora. Inga svullnader eller andra konstigheter. Nu behövde vi utreda honom i strategisk ordning för att hitta rätt.

Urinprovet var blankt - därmed kunde njurbäckeninflammation och prostatainfektion direkt uteslutas. Röntgen av lungor var normal - därmed kunde vi utesluta tråkigheter som till exempel lungtumör. Bukultraljud planerades för letande av eventuella tumörer. Men blodprovet visade på förhöjda muskelenzymer. Enzo hade också förhöjda blodproteiner och påverkan på leverproverna. Leverprovsförändringar hade setts tidigare i Vännäs - nu var de glädjande nog lägre.

Höga blodproteiner kan bero på långvarig immunstimulering men också att det finns tumörer. För att särskilja dem åt skickas en såkallad elektrofores för att se om det är en och samma proteinfraktion som ligger högt (trolig tumör). Det är ett prov som analyseras i Uppsala en gång i veckan, så det var förstås läge att fundera över behandlingi väntan på provsvar. Det kähns angeläget att veta att vi inte tumörbehandlar utan att känna till det - vi riskerar att utsätta hunden för en behandling med biverkningar med en sjukdom med dålig prognos och det är förstås inte rätt.

Men i väntan på svar behövde vi prova något klokt.

Enzo sattes in på kortisonbehandling för en förmodad immunmedierad muskelinflammation. Vännäs hade skickat reumatiska prover och de hade inte blivit klara ännu. Om de är positiva är sjukdomen i regel mer svårbehandlad och behandlingskrävande.

Nästa morgon hoppade en glad Enzo i sin box och var ivrig att komma ut! Febern var nästan borta och det ledsna i hans ögon bytta mot en glädjeglimt istället. Han fick bo kvar ett dygn till för att vi skulle säkerställa att febern givit med sig innan det var dags att åka hem.

Veckan efter hemgång kommer det glädjande provsvaret på elektroforesundersökningen att det är en långvarig immunstimulering som ger höga blodproteiner. Och hans ANA-prov i Vännäs är negativt - det vill säga det finns hopp om att han ska klara sig på lägre doser kortison och vara besvärsfri alternativt kunna komma av behandlingen helt på sikt.

Det är inte klarlagt varför han har fått sin muskelinflammation - varför kroppen ger sig på sin egen muskulatur. Ibland får vi nöja oss med att hunden mår bra och att det är gott nog.

Vid telefonkontakt mår Enzo prima, är mera hungrig och törstig av kortisonet men pigg och fartig och lycklig igen. Matte säger att de har sin gamle Enzo tillbaka.

Remissvaret till distriktsveterinärstationen i Vännäs känns extra roligt att skriva när allt gick så bra. Nu tar våra duktiga kollegor i söder över vård och behandling men kan förstås ringa om de vill bolla frågor med oss.

Här nedan en bild på Enzo under tiden vi hade förmånen att få ha honom hos oss!   

Samira finns inte längre. Matte och husse tog farväl av sin salukitik när hennes lever sviktade. Hellre fem i tolv än fem över, resonerar de. De vill minnas Samira med den värdighet och det liv och kraft hon representerade.

Hon föddes i maj 2002. Aktiv som få. Hon fick prova lydnad, spårning, lure coursing  och kapplöpning. Hon visade sig vara en succé både på kapplöpning och lure coursing. Och dessutom vacker som få. Meriterna i utställningssammanhang blev många.

Samira kom att bli den naturliga flockledaren för övriga i hemmet. Utan att tappa humöret hade hon tydlig ledarplats.

Från sexårs ålder hälsoundersöktes Samira årligen. Förra året upptäcktes förhöjda levervärden. Hon sattes på diet och mådde bra, genomgick sedan en juvertumöroperation och återhämtade sig. Så en dag slutade hon äta. Det är ovanligt för Samira som alltid varit matglad. Matte tog det på allvar och åkte in med henne till djursjukhuset. Det togs prover och man såg att hennes lever var i svikt.

Det fanns ingen återvändo.

Veterinär Bo hjälpte med sista sprutan. Det blev en fin men jobbig stund.

Matte beskriver en oändlig saknad. Förstås. Hon fattas både hundflocken och matte och husse.

Men vi behöver vara klarsynta när klockan är slagen. All heder till matte som ser att den tid som är kvar enbart är lidande och sjukdom. Det är ju den gamla vännen man vill ha tillbaka, inte en sjukling som lider av terminala krämpor utan behandling. Det är inte helt lätt. Veterinären har som uppgift att vägleda och ge raka besked när det egna omdömet grumlas av kärlek för sin familjemedlem sedan många år. Det har vi också förståelse för - när det är svårt att fatta beslut men man måste.

För Samiras del fick hon ett innehållsrikt och aktivt liv. Hon efterlämnar många minnen. De lever kvar länge.  

Nedan bilder på Samira som matte och husse kommer att minnas henne. Vilken power!

https://www.youtube.com/watch?v=GGhZ9vpwrcY&feature=youtube_gdata_player   (här kan du kolla när skabbdjuren är i rörelse  

Hundar kan smittas av rävens skabb. Det vanligaste symtomet är klåda som accelerar från smitttillfället till att i normalfallet bli mycket påtaglig efter 14 dagar-3 veckor. Vanligaste kliande områdena är armbågsspetsar och öronlappskanter. Ibland tillstöter sekundära infektioner som i sig kan klia påtagligt.

Den smittade hunden kan i sin tur smitta andra hundar.

Vi människor kan tillfälligtvis bli smittade såtillvida att vi kan få klåda men djuren varken förökar sig eller borrar gångar i huden hos oss.

Diagnos ställs på typiska symtom (klåda), med skrapprov över det kliande området och mikroskopering då kvalstret lätt påvisas. Man kan också ta blodprov för att påvisa antikroppar i blodet cirka en månad efter smittotillfället.

Behandling består i att använda receptbelagt läkemedel av så kallat spot-on typ. Läkemedlet droppas i nackregionen på huden. Omgivningssanering hemma behövs inte i normalfallet och prognos för tillfrisknande är god. Alla hundar behöver behandlas som är i hundens närmiljö.

Så här ser skabbdjuren ut i mikroskop. Ett och annat ägg kan också ses.

Intensivt kliande öra på grund av rävskabb.

    Som synes riktigt besvärligt för Bella, Lagotto från Kiruna.

     Hudsköterska Maggan mikroskoperar efter skabb