Inlägg publicerade under kategorin Hund

Av djursjukhusetgammelstad - 13 januari 2013 15:04

Varning för lite läskiga bilder!


Kortison är ett ämne som bildas naturligt i kroppens binjurar. Emellanåt kan det krävas högre doser än vad binjurarna förmår att producera. Då kan man tillföra hormonet i form av tabletter eller injektion.


Kortison är ett livsviktigt hormon i kroppen som har en central roll i ämnesomsättningen. Det är också ett stresshormon som gör kroppen redo för strid och flykt. Det är kraftfullt inflammationsdämpande och klådlindrande på många hudbesvär. Och livsviktig vid binjuresvikt och livshotande sjukdomar som t ex hemolytisk anemi (kroppseget angrepp på röda blodkroppar).


De omedelbara biverkningarna som kan ses är ökad törst, aptit och urinavgång. Det är i viss mån individberoende hur stora besvär djuret får, men också ett samband mellan högre dos - mer biverkning. På katter ses inte ökad törst och aptit lika tydligt alls. En del hundar flåsar mer och är stressade, andra blir slöa. På längre sikt och med höga doser kan man riskera fler biverkningar. En sådan - lite mer ovanlig - är att det bildas kalk i huden som ger sårbildning, hudinfektion och ofta besvärande klåda. Nacken är ett vanligt område för calcinoser, men i långt gångna fall kan de ses överallt på kroppen.


Här får man se upp så man inte höjer kortisondosen eftersom det enbart förvärrar tillståndet. Nedan en bild på en rottis med så kallade calcinoser. Det tar tid att läka men det läker förutsatt att kortisonbehandlingen sätts ut.


       


Kortisontabletter  (t ex Prednisolon och Medrol) skrivs flitigt ut vid allergisk klåda. Det är centralt innan behandlingen sätts in att t ex parasitklåda är uteslutet, till exempel demodex och rävskabb. Annars skapas förutsättningar för dem att föröka sig ytterligare. Det kan se förvillande likt ut i symtombild. Och värt att lägga på minnet är att en allergisk hund också kan smittas av parasiter - så att man inte höjer dosen i tron att det är allergin som förvärrats.


Även hundar och katter med magbesvär kan behöva kortison för sin inflammerade magtarmkanal. Vid sidan av medicineringen är det också här viktigt att inte ge mer än vad nöden kräver och kombinera med till exempel diet och bulkmedel (exempelvis psylliumfrön).


Vad är då en farlig dos?


Det är högst individuellt hur mycket kroppen "tål" under längre tid. Medan vissa får överdoseringsbesvär i form av leverpåverkan,  håravfall och bukighet kan andra medicineras utan problem. Genom andra insatser än tabletter, till exempel täta bad, öronbehandling med droppar, lokalbehandling med cortisonspray med mera försöker man alltid i första hand ge kortison varannan dag.


Benskörhet som ses hos oss människor är ingen biverkning vi ser hos katt och hund.


Nedan exempel på en katt med eosinofila granulom i mungipan och i munhålan som fordrar kortison för att hållas i schack:


 


... och nedan en kisse med allergisk klåda, där särskilt öron och tassar var drabbade. Se bild före behandling med kortison och efter en vecka:


   


Kisse står i dag på allergimedicinering med sprutor en gång i månaden och slipper kortison helt och hållet.


Som alltid vid en behandling får fördelar vägas mot risker. Om alternativet är att ha svår klåda är det ju att föredra att få ha ett kvalitativt liv på kortison om inga andra alternativ finns. Eller att slippa buksmärtor, kräkningar, diarréer. Veterinären behöver prova fram lägsta fungerande dos och vid behov av höga doser som ger för stora biverkningar hitta andra alternativ eller komplement till behandlingen. Det är alltid du som ägare som har bäst överblick vilken livskvalitet ditt djur har så dialogen är viktig.

ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 12 januari 2013 16:51

Ringorm hos hund är ganska ovanligt. Det många tänker är ringorm är snarare en stafylokockinfektion i huden som ger ringformiga eksem i ett mer koniskt skede. Se nedan Tigers mage:


    


Därför var det ett exklusivt besök när matte Olga kånkade in ett gäng bedårande, leveransklara amstaffar med eksem hela bunten. Inklusive mamma Kendi som ståtade med ett eksem på näsan. Vi pratade olika alternativ. Smittsamt - helt klart. Stafylokocker sprider sig inte på det viset på hundar. Å andra sidan - ringorm?


Matte berättar om Kendis stora passion för igelkottar. Vi tar en svampodling och med tanke på att alternativen är ganska få, skriver jag ut ett schampo som Olga får åka hem med. Jag försöker visualisera hennes elva valpar och mamma i badet och det rycker i smilbanden.   Vilken match! (Dock har vi inte förärats sådana bilder) Matte höjde inte på ett ögonbryn eller stönade ens när hon förärades receptet. Hon kånkade resolut hela bunten och åkte hem och sanerade.


Nåväl, eksemen ger med sig och odlingen konfirmerar ringorm som har gnagarursprung. Om Kendi kunnat berätta hade hon kunnat tala om när hon var på äventyr från valplådan och var i närkamp med en gnagare. Nu är i alla fall alla tolv besvärsfria och det är färdigbadat. Slutet gott.


       



Jag kan inte hålla mig utan måste visa en bild av en av de bedårande valparna:


 

ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 9 januari 2013 17:25

Tiger är en tjusig amstaff-kille på tre år som kom till oss på Djursjukhuset förra våren för sina hudbesvär. Han hade tidigt i livet fått problem med demodex (hårsäckskvalster) som ses i huden som hårlösa fläckar, ofta inte kliande. Enstaka demodexangrepp läker itakt med att hunden blir större, medan mer omfattande infektioner fordrar behandling. Tiger blev fri från sin demodex men fick istället kort senare eksem och klåda, framför allt tassar men också öronen och kroppen kliade.


Eftersom han var en ung kille inleddes utredningen med allergidiet och schamponering samt sprayning av de mest kliande områdena med kortisonspray. Han hade både jästsvamp och bakterier på huden och fick därför ett receptbelagt schampo ämnat för att behandla båda infektionerna. Det krävde säkerligen sin man att schamponera en sprallig Tiger, men matte var motiverad och följde anvisningarna noggrant.


Eksemen ville inte riktigt läka så det togs en odling från huden och antibiotika skrevs ut. Huden läkte tillsammans med piller och schamponering samt diet och vi hoppades vi var lösningen på spåren - men så fick Tiger bakslag igen och matte var förstås olycklig.


Vi gjorde ett allergiprov som visade reaktion för några pollen och kvalster. I samråd med matte inleddes så en hyposensibilisering. Detta innebär att små, små mängder av allergenerna som han reagerar emot sprutas under huden i ökande dos tills dess att underhållsdos (oftast 1 ml) är uppnådd. Då fortsätter man att injicera 1 ml en gång per månaden fortsättningsvis.


Rätt många hundar svarar finfint på hyposensibilisering. Syfter är att minska klåda, återfall i hudinfektioner och öroninflammationer särskilt hos unga djur som har ett helt liv framför sig. Syftet är också att minska kortisonbehov i form av droppar och tabletter samt reducera behov av schamponering. Och inte minst är avsikten att vi ska slippa multibehandla allergiska hundar med antibiotika för återkommande bakteriella hudinfektioner.


Parallellt med insättning av behandling fick Tiger kortison och schamponerades, men när han var uppe i underhållsbehandling sattes kortisonet ut. Nu höll vi tummarna att det skulle gå vägen!


Strax före jul hörde matte av sig och berättade att han verkade ha svarat på behandlingen. Skinnet var nu slätt och fint igen istället för fullt av eksem och han behöver varken medicinska bad eller kortisontabletter längre. Och han är fri att äta vad han vill. Det brukar killar som Tiger uppskatta!


Att få en klådhund är ofta tålamodsprövande. Vissa raser som är livliga - typ amstaffarna - är mycket energiska också i sitt kliande, vilket stressar alla i familjen och förstås är jobbigt allra mest för hunden.


Allergiska hundar får öroninflammationer, tass- ansikts- anal och bukklåda. Vissa en del av det, andra allt och lite till. Eksem och hudinfektioner samt öroninfektioner dyker upp sekundärt till allergin och är i sig ett problem som behöver hanteras. Förr skrevs det ut mycket mer antibiotika än vad som tillnärmelsevis görs i dag. Vi har blivit bättre på att utreda för att hitta orsaken, triggern, för varför djuret får en öron - eller hudinfektion.


Tyvärr går det inte att skilja om det rör sig om matreaktioner eller atopi, allergi mot ämnen i miljön.


Diet är viktigt; då sätter man hunden på foderproteiner den inte ätit förr. Ofta blir det ett medicinskt allergifoder där proteinerna är hydrolyserade, det vill säga kemiskt sönderdelade så att inte tarmen känner igen ursprungsproteinet. Men det går också bra att laga diet själv. Ofta viltkött och ris eller potatis/korngryn. Man skulle kunna tro att en matallergisk hund har dålig mage eller kräks, men det behöver inte vara så. De kan ha helt perfekt avföring och äta som vanligt men ändå klia sig av en matallergi. Om hunden får återkommande öroninflammationer och/eller kroppsklåda före ett års ålder behöver man särskilt fundera över matallergi, men det kan dyka upp närsomhelst i livet.


Matreaktioner får man när man varit utsatt för ett protein under en tid. De flesta foder i handeln är rätt lika om man tittar på innehållsdeklarationen, till exempel kyckling, ägg, vete, fisk, gris är sådant som kan ge reaktioner. Därför är det sällan idé att byta foder när hunden börjar klia sig. Till skillnad motför vad många tror så är det heller inte foderbyte som vanligen ger klåda - eftersom de ofta har lika proteinkällor. Men ibland är förstås antagandet rätt!


Enda sättet att ställa diagnos är att hunden får äta diet uop till tre månader i vissa fall. Om klådan försvinner sätter man sedan in den på ursprungsfodret inklusive godisar och matrester och ser vad som händer. Börjar hunden klia sig inom ett par veckor har man en diagnos. Om den inte kliar sig är foderreaktion ingen faktor att räkna med (förutsatt att man utsatt den för alla potentiella allergen den träffade på innan).


Man kan förstås matutreda själv, men erfarenhetsmässigt är det svårt att ´genomföra en diet på egen hand. Man behöver ofta guidning på vägen - och hundarna behöver klådlindrande mediciner och infektionsbehandling tills dess att man börjar ha effekt av dieten. Det kan hos vissa genominfekterade djur röra sig om veckotal - så även om dieten är korrekt är sidoinsatsen inadekvat. Då är det inte underligt om man ger upp som ägare och börjar misströsta. Därför är en coachande, hudintresserad veterinär centralt för att utredningen ska bli så koncis som möjligt.


Atopi är en genetiskt betingad klåda. Kroppen reagerar onormalt i sitt immunsystem med klåda mot ämnen i miljön. Allergi mot kvalster av olika slag i inomhusmiljön är vanligast, men även pollenreaktioner förekommer. Allergitest kan göras med pricktest (i huden) och som blodprov. Syftet är att framställa ett vaccin - det är ofta svårt att eliminera kvalster från djurets närmiljö.


Sedan finns det förstås atopiker som inte går ut i test men ändå har allergisk klåda. Och de behöver hjälp med en så skonsam medicinering som möjligt som gör att de kan leva livet utan att det kliar eller de behöver bo i krage. Här finns en arsenal av mediciner att ta till. De allra flesta kan man hjälpa!


Och - för att riktigt krångla till det - det är inte helt ovanligt att hundar kan reagera både på allergener i maten och miljön. Så det gäller att hålla tungan rätt i munnen och dra korrekta slutsatser av utredningen för att så snart det bara går skräddarsy en klådbehandling som ger valuta för insatsen!


Nedan bilder på snygga Tiger. '  


Bild 1 och 2 hans i och för sig inte så snygga mage när han hade sina hudinfektioner: typiskt ringformat utseende som talar för bakterieinfektion i huden. Med hjälp av cytologisk undersökning i mikroskop verifieras misstanken och även i hans fall för att avstyra risken för demodex (även om inte typiskt utseende behöver man undersöka noga för att få rätt behandling som inte förvärrar problemet).


     

Tiger poserar på en sten. Nedan: snygga magen utan blemmor efter ett halvårs hyposensibilisering!



 


Man kan för övrigt misstänka att detta är Tigers favvo-pose    Vill du läsa matte Jessicas egen berättelse finns den i Tigers album på FB.

Av djursjukhusetgammelstad - 9 januari 2013 06:44

Det har kommit några frågor kring tassbilderna som lades ut häromdagen i samband med texten om smärta hos hund. Här kommer lite mer text runt varje.


Tassbesvär med bölder, fistelgångar, rodnad, klåda och hälta kan ha många bakomliggande orsaker. Beroende på tid som har gått med de svårare fallen börjar hunden avlasta för att slippa ha ont. Detta blir en ond cirkel. När hunden går på sida eller bakkant på dynan flyter den ut och det blir då tryckskador mot närliggande dynor på grund av "valkbildning". Hunden slickar intensivt. Detta leder till överväxt av jästsvamp och bakterier samt att huden blir skinnflådd och hårlös. Detta i sin tur gör att det fastnar smågrus under tassen under promenaden - och det förvärrar naturligtvis för hunden. De småhår som finns sticker in i den känsliga huden och ger främmandekroppsreaktioner och nya böldreaktioner.


Allergier är en orsak till besvär, både mot mat och miljöallergen - i bland både och.  En annan tåartroser. Då börjar det med snedbelastning på grund av tåont som sedan ger liknande ond cirkel som ovan på sikt. Vissa hundar har en kombination av orsaker till besvären. Även demodex (hårsäckskvalster) och låg ämnesomsättning ses emellanåt som orsak till tassböld.


När man väl fått utflutna dynor och fistlar är det oerhört viktigt att smärtlindra adekvat vid sidan av sin utredning. Hunden får heller inte slicka en endaste gång på tassen. Skor på utomhus för att förhindra att det fastnar sandpartiklar under promenaden. Skölja tassarna när man kommer hem. Bada mot bakterie/svampöverväxt. Medicinera mot fistlar och bölder. Tunna, rena bomullssockor på inomhus som bytes frekvent. Krage någon gång för att erhålla luftning.


Det är ett krävande tillstånd men lyckas man bryta den onda cirkeln i tid så finns det gott hopp om normal funktion igen. Men det kräver sin ägare! Heder åt er alla som följer råden och efter lång kamp kommer till lösning. Det är inte bara utredningen som är mödosam - det stora jobbet gör du som hundägare. Respekt!



Jämför bild 1 och 2 avseende trampdyneutseende. Tass 1 tillhör en allergisk hund med tassklåda, tass2 en med såväl artroser som födoämnesreaktioner.


 





    Ärrvandlad simhud efter flertal brustna bölder. Nedan: typiskt med hårlöshet och rodnad. Här växer sekundärt jästsvamp och bakterier till, som i sig kliar.

Jästsvamp i simhuden     

Fistelgång i bölden i simhuden. Detta var en hund som svarade snabbt på allergikost

''Ovan: Mycket svårt fall av tassböld vars orsak aldrig kunnat fastställas men svarar bra på kortisonbehandling.
  



Av djursjukhusetgammelstad - 7 januari 2013 18:37

Hundar med smärta är en daglig företeelse på ett djursjukhus. De kan komma in med uppenbara smärtor, gnäller och hässjar och tittar på det onda benet. Ofta är det hundar som gjort sig tvärt illa, brutit ett ben eller är traumatiserade under en bil. Den vanligaste smärtan hörs inte. Den är utan röst.


Vi behöver ha öppna sinnen när vi bedömer djurens smärtläge. Att vi gör oss till uttolkare av hur de mår och känner är ett stort ansvar. Det är viktigt att det blir rätt för att hjälpa på bästa sätt.


För inte alltför många år sedan (15-20 sisådär) fanns inte just någon smärtlindring till hundar. När de opererats låg de ofta och andades fort, fort, ylade och var oroliga. Vi tänkte att narkosmedlet gick ur kroppen, att det var därför de var så oroliga. Detta beteende ser vi aldrig i dag. I dag förmedicinerar vi alla hundar som ska opereras, ofta med en kombination av morfinpreparat och ett antiinflammatoriskt, ibland också en lokalbedövning. Vid stora operationer går ett smärtdropp med flera olika läkemedel - alltid innan smärtan uppstått eftersom den är lättast att hantera då, blir aldrig så ont som när man ligger steget bakom. Uppvaken är lugna och harmoniska.


Alla vi som tolkade deras stress i tidigt nittiotal och desförinnan som narkosurladdning får ta på oss skämsmössan.   


Den tysta smärtan är till exempel äldre hundar med slitna leder. De kämpar på så gott de kan med sina artrosleder. Ligger lite längre på morgnarna, paddlar sig upp med bakbenen, kanske blir sittande en stund innan de häver sig upp med hjälp av att lägga mer tyngd fram. Kan se stela ut när de går. Blir tunna i muskulaturen. Kanske mera griniga, köldkänsliga, galopperar sällan, leker alltmera glest. De kan slicka på en ond tass eller led, gnaga i vissa fall. Talar om att här gör det ont, matte!


- Han har blivit så gammal och trött, är en vanlig uppfattning.


- Han är dötråkig numera, vill inte följa på promenader, går längst bak i kopplet, är en annan.


Den gamla hundens leder är ofta stela, saknar unghundens spänst. Musklerna i området är urtunnade, ländrygg och nacke kan vara spända av att få jobba hårt med kompensation.


Behandling av ledsmärtor handlar mycket om att få tillbaka funktion igen. Få leden att bli mera elastisk, musklerna att arbeta, ledvätskan att smörja upp leden bättre genom att stimulera till belastning. Med medicinering och varsam och kunnig rehabilitering. Anpassad efter den enskildas behov.


- Han är som ny! Jösses, jag trodde han slutat idas gå uppför trappan och ligga på sin plats vid fönstret, men jag inser nu att han haft ont. Länge, erkänner ägaren ibland.


Allt emellanåt knottrar sig det på armen när husse eller matte berättar om beteenden som återupptagits, om ställen djuret hoppar upp på som det undvikit, om hur missförstådda de varit under lång tid. Hur lite vi förstår av vad de försöker förmedla. Att de faktiskt har ont, är ledsna och behöver hjälp. Ibland tåras ögonen av särskilt glädjande historier när djuret från deprimerad lever upp och blir som en yngling.


- Jag har fått min hund tillbaka, han är flera år yngre, galopperar och gör lekinviter, jag som trodde han bara var lat och gammal, säger andra.


Till och med trebenta hundar misstolkas. De som tydligt inte vill sätta ner sitt ben. Som kanske skadat sitt korsband eller fått en höft ur led. De är ofta helt tysta. Blickar mot dig med sitt ben upplyftat.


- Ja, han har i alla fall inte ont, säger ägaren ganska ofta.


Jag tänker att de menar att han inte gråter, ylar eller hugger omkring sig. Men hundar på tre ben visar att de har ont genom att just vara på tre ben. De behöver få våra lyssnande hjärtan istället för öron. Det är så de gör.


Titta gärna på bilderna nedan.


Denna hund är nyopererad i ett bakben. Man behöver tillse att han ligger lugnt och avslappnat och inte drar upp benet - det finns då skäl att misstänka att han behöver mer smärtlindring.


  Fina Cato i treadmillen - mycket ont i sitt bakben. Läs mer om honom på bloggen om du inte redan gjort det!

 

     


Exempel på onda tassar med utflutna trampdynor på grund av artros och allergi, båda med handikappande smärta som följd. Dessa hundar vill ogärna promenera och absolut inte där det är ojämnt underlag. De behöver minutiös utredning och behandling för att slippa sina onda tassar.




Vill du läsa mera?     Nedan en länk av två djursjukskötarstudenter:


http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002613/01/Westerberg_Aberg_080605.pdf



Av djursjukhusetgammelstad - 6 januari 2013 10:45

Kärt barn har måhända många namn, men det är inte bara gråhundar som kan drabbas av en kontraktur av muskeln infraspinatus. Muskeln löper på bogbladets bakre del och kan vid jakt överansträngas och bli inflammerad. Under läkningen ärrvandlas muskeln och blir oeftergivlig och tappar sin viktiga funktion för bogleden. Hunden får en karakteristisk gång genom att han får svårt att föra fram benet på ett normalt sätt. Vid böjning av det drabbade benet hamnar handloven utanför bogledens plan och är omöjlig att föra inåt på grund av att infraspinatusmuskeln stoppar.


Hunden verkar sällan smärtpåverkad men sannolikt missbedömer vi det. Alla leder i frambenet som drabbats får en felaktig belastning och när hunden haft en kontraktur länge är den ofta avsevärt mera muskelfattig på det drabbade benet. Smärta är svårt och vi behöver vara ödmjuka för att djuren sällan gnäller, klagar eller gnyr.


Lyckligtvis finns en framgångsrik behandlingsmetod för tillståndet. Kirurgen skär i senfästet för infraspinatusmuskeln under narkos och leden blir då genast funktionell igenom, omän något instabil. Därför är det viktigt att rehabilitera hunden för att återfå muskelmassa och ledfunktion igen. Detta sköter våra sjukgymnaster Malin och Inger exemplariskt i samråd med ägaren. Nedan några bilder från en drabbad breton med infraspinatuskontraktur.


Här syns det utåtroterade benet som gör att hunden vispar med benet när den travar


 


Många muskler finns det! Det gäller att kunna sin anatomi när man opererar! Våra glasfönster inne på operation är bra för upphängning av anatomibilder och kirurgiteknik vid behov. Allt för största noggrannhet och bästa resultat!



        

Snitten som läggs är en fördel att göras så små och precisa som möjligt för att djuret ska läka snabbare och ha mindre besvär efteråt. Därför används ofta en sårhake som kan öka insynen i operationssåret.

     


Här har Andreas hittat den ärrvandlade infraspinatusmuskeln och kommer strax att skära av den.



 

Här funkar benet som det ska igen!    Hunden får vakna upp i lugn och ro innan han är redo för hemfärd.
     

Av djursjukhusetgammelstad - 3 januari 2013 19:52

Kastration av hanhund utan medicinska orsaker var förr förbjudet i Sverige. Med tanke på att alla andra djur var tillåtna att kastreras var det svårt att förstå både som lekman och veterinär. Numera är det som bekant tillåtet.


Varför vill man då kastrera sin hund?


Vanligaste orsaken är att man har en översexuell hund som har svårt att koppla av när det finns löptikar i närheten. De kan yla, hässja, gnälla, förlora aptiten och rymma. Och förstås tjuvpara sig om de får chansen. Vissa har gott väderkorn och kan rymma långt. Bor man i områden med många hundar kan detförstås bli jobbigt både för hunden och ägaren.


Andra orsaker kan vara att man har flera hundar av båda könen och vill kastrera för att få lugn i flocken. Eftersom hanhundskastration är ett enklare kirurgiskt ingrepp väljer de flesta i första hand att kastrera hannarna.


Funkar kastration vid aggressivitet?


Det finns inga garantier att det fungerar att kastrera en hanhundsaggressiv hanhund eller en som är aggressiv mot människor. Det finns ofta andra bakomliggande orsaker till beteendet.


Jagar en kastrerad hane sämre?


Nej, det är inte sannolikt att jaktlusten påverkas av kastration.


Finns det risker med att kastrera?


En kastrat har lättare att lägga på hullet, så det är viktigt att hålla igen på maten och anpassa kosten för att bibehålla gott hull även efter operationen. Vi hjälper gärna till med kostråd! Pälskvaliteten blir ofta annorlunda än innan, vissa får mera spröd päls som kan tova sig lättare och många får mer päls än innan.

Det finns viss risk för inkontinens efter kastration;ofta i form av mindre urinläckage när hunden sover. I de allra flesta fall går det att avhjälpa med mediciner.


Finns det olika sätt att kastrera på?


Det finns medicinsk kastration med ett kastrationschip. Då läggs ett chip under huden med hjälp av en spruta. Denna metod innebär att hunden när chipet slutar har effekt återfår sina könsfunktioner igen. Effekten kan variera mellan 6-12 månader. Det tar i regel en månad innan full effekt uppnåtts. Ett tydligt tecken är att testiklarna krymper och att könsdriften minskar. Metoden är lämplig om man vill prova hur hunden blir av en kastration, om det föreligger risker med sövning som till exempel hjärtfel eller om man önskar enbart en tillfällig kastrering.


Kirurgisk kastration innebär avlägsnande av testiklarna under narkos. Ingreppet är polikliniskt, det vill säga hunden kan lämna djursjukhuset samma dag som ingreppet skett. Hemma får han återhämta sig i lugn och ro. Det är viktigt att behålla kragen på så att hunden inte kommer åt såret och att rasta honom lugnt i koppel fram till sårläkning skett (i regel tio dagar). Vi syr ofta med teknik som innebär att hunden inte behöver komma för stygntagning. Sårplåster som sitter på avlägsnas om det finns tecken på blödning eller sårsekretbildning, annars kan det sitta tills det lossnar. Plåstret är till för att skydda såret från smuts/bakterier i miljön.


Nedan finns bilder på Esco som besökt oss i dag och blivit kastrerad. En del kanske är lite otäcka för den som är känslig.


 Sövning pågår. Sköterska med assistenter håller ett öga så att Esco somnar lugnt och fridfullt och han får den smärtlindring som han behöver. Han kopplas sedan upp på gasnarkos via en andningsslang i luftstrupen och får droppinfusion för att upprätthålla en god vätskebalans.

  Testikeln är framme och lokalbedövas i sädessträngen för maximal komfort efteråt.

 

Veterinären frilägger sedan testikeln helt från hinnor och hela sädessträngen exponeras så att det stora blodkärlet som löper ner till testikeln kan ligeras (knytas av). Sedan sys underhud och hud tätt och ett sårplåster sätts på.

   


... och här är en smula vimmelkantig Esco på väg hem med husse och matte för vila, värme och massor av kärlek. Efter bilden togs åkte tratten på för att han inte ska komma åt såret.





Av djursjukhusetgammelstad - 29 december 2012 08:30

Photo: Vissa djur och ägare lämnar särskilda avtryck. Ett av de allra mest särskilda är ledarhunden Kvicka och hennes matte G. Matte bor mer än tio mil ifrån och är synskadad. Hon har haft flera ledarhundar före Kvicka och de har alla en speciell plats i hennes hjärta har hon berättat för mig. De har varit hennes ögon men de har också alla varit hennes vän.Jag har haft förmånen att träffa matte och hennes schäfertik vid ett flertal tillfällen de sista åren. Matte kommer med färdtjänst och när det gått har hon kombinerat besöket med sitt eget sjukhusbesök. När matte behövt vård under längre tid har Kvicka bott hos Telefon-A. Hemma hos henne är hon lugnet själv, berättar A. Det är svårt att tro. Hos oss på Djursjukhuset far hon i korridoren med full fart och tjoar och låter så det är svårt att fatta att hon är tolv år gammal.Vi har alla vetat att Kvicka uppnått en hög ålder. Inte minst hennes matte. Vi har berört åldern vid de sista telefonkontakterna. Om det blir någon ersättare efter Kvicka. Om det kommer en ny vän och tar Kvickas plats, blir nya ögon åt matte G.Det har känts svårt att tänka på. Kvicka och matte är ett djupt sammansvetsat par. Har ungefär samma behov av rörelse eftersom matte börjar bli till åren.Kvickas bakben började dock svika i kraft och funktion. Vår sjukgymnast undersöker och bedömer. Vi vet alla att timmen snart är slagen. Och vi håller andan och alla tummar att det ändå dröjer.Men i helgen hände det. Kvicka kunde inte ta sig upp för lilltrappen hemma. Matte G ringde taxi och åkte beslutsamt och lät henne somna in. Ett värdigt liv och slut förtjänade hon, mattes ögon. Och vi är många som sörjer en fantastisk hund och lider med matte över hennes svåromfattade förlust. Kära Kvicka, sov gott i din hundhimmel. Och allra käraste matte G, vi önskar av hela vårt hjärta att det finns en fin ersättare till din vän. Att du får nya ögon alldeles snart.//Maria Karlsson, chefveterinär(Matte har fått förstås fått höra och godkänna texten innan publikation)(Matte har fått höra och godkänna texten innan pu

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se