Inlägg publicerade under kategorin Fakta

Av djursjukhusetgammelstad - 13 januari 2013 15:04

Varning för lite läskiga bilder!


Kortison är ett ämne som bildas naturligt i kroppens binjurar. Emellanåt kan det krävas högre doser än vad binjurarna förmår att producera. Då kan man tillföra hormonet i form av tabletter eller injektion.


Kortison är ett livsviktigt hormon i kroppen som har en central roll i ämnesomsättningen. Det är också ett stresshormon som gör kroppen redo för strid och flykt. Det är kraftfullt inflammationsdämpande och klådlindrande på många hudbesvär. Och livsviktig vid binjuresvikt och livshotande sjukdomar som t ex hemolytisk anemi (kroppseget angrepp på röda blodkroppar).


De omedelbara biverkningarna som kan ses är ökad törst, aptit och urinavgång. Det är i viss mån individberoende hur stora besvär djuret får, men också ett samband mellan högre dos - mer biverkning. På katter ses inte ökad törst och aptit lika tydligt alls. En del hundar flåsar mer och är stressade, andra blir slöa. På längre sikt och med höga doser kan man riskera fler biverkningar. En sådan - lite mer ovanlig - är att det bildas kalk i huden som ger sårbildning, hudinfektion och ofta besvärande klåda. Nacken är ett vanligt område för calcinoser, men i långt gångna fall kan de ses överallt på kroppen.


Här får man se upp så man inte höjer kortisondosen eftersom det enbart förvärrar tillståndet. Nedan en bild på en rottis med så kallade calcinoser. Det tar tid att läka men det läker förutsatt att kortisonbehandlingen sätts ut.


       


Kortisontabletter  (t ex Prednisolon och Medrol) skrivs flitigt ut vid allergisk klåda. Det är centralt innan behandlingen sätts in att t ex parasitklåda är uteslutet, till exempel demodex och rävskabb. Annars skapas förutsättningar för dem att föröka sig ytterligare. Det kan se förvillande likt ut i symtombild. Och värt att lägga på minnet är att en allergisk hund också kan smittas av parasiter - så att man inte höjer dosen i tron att det är allergin som förvärrats.


Även hundar och katter med magbesvär kan behöva kortison för sin inflammerade magtarmkanal. Vid sidan av medicineringen är det också här viktigt att inte ge mer än vad nöden kräver och kombinera med till exempel diet och bulkmedel (exempelvis psylliumfrön).


Vad är då en farlig dos?


Det är högst individuellt hur mycket kroppen "tål" under längre tid. Medan vissa får överdoseringsbesvär i form av leverpåverkan,  håravfall och bukighet kan andra medicineras utan problem. Genom andra insatser än tabletter, till exempel täta bad, öronbehandling med droppar, lokalbehandling med cortisonspray med mera försöker man alltid i första hand ge kortison varannan dag.


Benskörhet som ses hos oss människor är ingen biverkning vi ser hos katt och hund.


Nedan exempel på en katt med eosinofila granulom i mungipan och i munhålan som fordrar kortison för att hållas i schack:


 


... och nedan en kisse med allergisk klåda, där särskilt öron och tassar var drabbade. Se bild före behandling med kortison och efter en vecka:


   


Kisse står i dag på allergimedicinering med sprutor en gång i månaden och slipper kortison helt och hållet.


Som alltid vid en behandling får fördelar vägas mot risker. Om alternativet är att ha svår klåda är det ju att föredra att få ha ett kvalitativt liv på kortison om inga andra alternativ finns. Eller att slippa buksmärtor, kräkningar, diarréer. Veterinären behöver prova fram lägsta fungerande dos och vid behov av höga doser som ger för stora biverkningar hitta andra alternativ eller komplement till behandlingen. Det är alltid du som ägare som har bäst överblick vilken livskvalitet ditt djur har så dialogen är viktig.

ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 12 januari 2013 16:12

Det föds många katter som saknar ett bestående hem. Vi på djursjukhuset tror på att höja kattens status genom att planera för dräktigheter och ha möjlighet till ett urval av potentiella hem för att hitta det bästa.


Kastrera din hon- och hankatt om du inte har tydliga intressenter för ungarna. Att ta hand om en katt i mer än tio år är ett ansvarsfullt åtagande. Genom att begränsa antalet katter som föds minskar risken att de far illa.


Och risken för att man skaffar sommarkatt och att man släpper ut sin katt när den inte längre är önskvärd minskar.


Vid en honkattskastration (sterilisering i dagligt tal) avlägsnas äggstockar och ibland också livmoder under narkos. Honan får smärtlindrande premedicinering och en smärtlindrande behandling för några dagar efter operationen. Hon behöver vistas inomhus tills dess att såret läkt (10-14 dagar). Efterförloppet är odramatiskt med sällsynta komplikationer. Många väljer att Id-märka och vaccinera i samband med operationen för att minska på antalet besök för kisse - som ju ofta är en ovan bilåkare.


Kastrater fordrar mindre mat för bibehållen vikt förutom att deras aptit ökar. Man behöver därför anpassa fodret så att inte vikten drar iväg. Övervikt är ett stort problem bland svenska katter i dag.


Vi kommer att öppna upp på bloggen för er som behöver omplacera er katt. Upptagningsområdet är Norrbotten. Lämna mejladress som kontaktuppgift och beskriv de hemförhållanden som din katt behöver eller inte klarar (t ex om den är barnkär, van vid hundar, måste bo på landet). Och du som gärna tar dig an en omplaceringskatt är välkommen att kika in och se om det finns en katt som passar dig.


Kolla in Kattakuten i Norrbottens hemsida - eldsjälar som verkar i det tysta för att hjälpa med omplaceringar   

http://www.kattinorr.se/katter/soker%20hem/index.php


  Här klipps kattmagen fri från hår för att inte riskera kontamination av päls i det sterila området i samband med buköppningen


  Här steriltvättas kisse en sista gång med klorhexidinsprit som är gulfärgad för att vi säkert ska veta att hela sårområdet tvättats. Katten ligger på en värmedyna för att bibehålla kroppstemperaturen.


 


Här kastrerar vår veterinär Lena honkatten. Som synes en välindukad katt med bara tassarna synliga.



ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 3 januari 2013 19:52

Kastration av hanhund utan medicinska orsaker var förr förbjudet i Sverige. Med tanke på att alla andra djur var tillåtna att kastreras var det svårt att förstå både som lekman och veterinär. Numera är det som bekant tillåtet.


Varför vill man då kastrera sin hund?


Vanligaste orsaken är att man har en översexuell hund som har svårt att koppla av när det finns löptikar i närheten. De kan yla, hässja, gnälla, förlora aptiten och rymma. Och förstås tjuvpara sig om de får chansen. Vissa har gott väderkorn och kan rymma långt. Bor man i områden med många hundar kan detförstås bli jobbigt både för hunden och ägaren.


Andra orsaker kan vara att man har flera hundar av båda könen och vill kastrera för att få lugn i flocken. Eftersom hanhundskastration är ett enklare kirurgiskt ingrepp väljer de flesta i första hand att kastrera hannarna.


Funkar kastration vid aggressivitet?


Det finns inga garantier att det fungerar att kastrera en hanhundsaggressiv hanhund eller en som är aggressiv mot människor. Det finns ofta andra bakomliggande orsaker till beteendet.


Jagar en kastrerad hane sämre?


Nej, det är inte sannolikt att jaktlusten påverkas av kastration.


Finns det risker med att kastrera?


En kastrat har lättare att lägga på hullet, så det är viktigt att hålla igen på maten och anpassa kosten för att bibehålla gott hull även efter operationen. Vi hjälper gärna till med kostråd! Pälskvaliteten blir ofta annorlunda än innan, vissa får mera spröd päls som kan tova sig lättare och många får mer päls än innan.

Det finns viss risk för inkontinens efter kastration;ofta i form av mindre urinläckage när hunden sover. I de allra flesta fall går det att avhjälpa med mediciner.


Finns det olika sätt att kastrera på?


Det finns medicinsk kastration med ett kastrationschip. Då läggs ett chip under huden med hjälp av en spruta. Denna metod innebär att hunden när chipet slutar har effekt återfår sina könsfunktioner igen. Effekten kan variera mellan 6-12 månader. Det tar i regel en månad innan full effekt uppnåtts. Ett tydligt tecken är att testiklarna krymper och att könsdriften minskar. Metoden är lämplig om man vill prova hur hunden blir av en kastration, om det föreligger risker med sövning som till exempel hjärtfel eller om man önskar enbart en tillfällig kastrering.


Kirurgisk kastration innebär avlägsnande av testiklarna under narkos. Ingreppet är polikliniskt, det vill säga hunden kan lämna djursjukhuset samma dag som ingreppet skett. Hemma får han återhämta sig i lugn och ro. Det är viktigt att behålla kragen på så att hunden inte kommer åt såret och att rasta honom lugnt i koppel fram till sårläkning skett (i regel tio dagar). Vi syr ofta med teknik som innebär att hunden inte behöver komma för stygntagning. Sårplåster som sitter på avlägsnas om det finns tecken på blödning eller sårsekretbildning, annars kan det sitta tills det lossnar. Plåstret är till för att skydda såret från smuts/bakterier i miljön.


Nedan finns bilder på Esco som besökt oss i dag och blivit kastrerad. En del kanske är lite otäcka för den som är känslig.


 Sövning pågår. Sköterska med assistenter håller ett öga så att Esco somnar lugnt och fridfullt och han får den smärtlindring som han behöver. Han kopplas sedan upp på gasnarkos via en andningsslang i luftstrupen och får droppinfusion för att upprätthålla en god vätskebalans.

  Testikeln är framme och lokalbedövas i sädessträngen för maximal komfort efteråt.

 

Veterinären frilägger sedan testikeln helt från hinnor och hela sädessträngen exponeras så att det stora blodkärlet som löper ner till testikeln kan ligeras (knytas av). Sedan sys underhud och hud tätt och ett sårplåster sätts på.

   


... och här är en smula vimmelkantig Esco på väg hem med husse och matte för vila, värme och massor av kärlek. Efter bilden togs åkte tratten på för att han inte ska komma åt såret.





Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se