Inlägg publicerade under kategorin Tänder

Av djursjukhusetgammelstad - 16 april 2013 15:04

Kaniner kommer ibland till oss på Djursjukhuset på grund av upphörd aptit. I vissa fall kan vi fastställa att det beror på felväxande tänder. Kanintänder växer kontinuerligt och fordrar att de slipas av den mat de äter. Därför är det väsentligt att de i huvudsak äter stråfoder, det vill säga gräs och hö, och endast i ringa mängd pellets. Även deras mage och tarm mår bra av en strårik diet - deras tarmar är ett mycket delikat ekosystem av bakterier, som behöver rätt näring för att må bra. Och mår tarmbakterierna bra mår kaninen bra!


Om tänderna växer långt kan de mekaniskt förhindra att kaninen kan äta. I värsta fall kan kaninen svälta ihjäl.


En kanin som mår bra äter med god aptit utan att gnissla tänder eller salivera, avföringen är små, mörka, fasta "kulor". Om kaninen har diarré, magrar eller äter dåligt behöver den undersökas.


Vissa kaniner har i grunden bettfel och då är prognosen ytterligt dålig. Det är viktigt att ställa diagnos och avgöra vilka behandlingsalternativ som finns.


Nedan ser du exempel på förvuxna framtänder som slipas ner med tandborr. Kanintänder ska inte klippas med klotång då de riskerar att spricka och splittras helt. Även kindtänderna behöver bedömas - ibland kommer huvudproblemet från kindtänderna med sårbildning och infektioner som följd.


Kaniner är flyktdjur och kamouflerar sin ohälsa så länge den kan. En kanin som slutar äta är ett mycket allvarligt tecken på sjukdom och behöver skyndsamt få en diagnos.


       

ANNONS
Av djursjukhusetgammelstad - 18 februari 2013 19:00

Lilla Doris blev sjuk före jul i en livmoderinflammation. I samband med operationen upptäcktes att alla hennes hörntänder var frakturerade, troligen på grund av att hon burit sten eller på annat sätt varit ovarsam med sina tänder. Matte blev alldeles förskräckt. Hon kunde inte ana att det var så illa att hon behövde operera bort alla tänder. Hon äter, verkar glad och har återhämtat sig fint efter sin livmoderoperation. Nedan kan ni se hur hennes tänder ser ut vid det första besöket:


 

(fast här ser ni snygg-Doris när hon längtar ner från bordet)


 


Högra sidans hörntänder som är frakturerade. Vänstersidan likadan. En överraskning för både matte och oss! 


Det är det som är svårt med tandvärk. Förr lade man måttstocken vid att om hunden äter så har den inte ont. Eller om den tuggar så har den inte ont. Och så vidare. Men få hundar svälter av sin tandvärk. Det är en stark överlevnadsinstinkt att äta - trots tandvärk. Hundens smärtsystem skiljer sig inte från vårt - tandfrakturer gör ont! Och en riktigt skadad tand kan inte rotfyllas (vilket förstås är mindre traumatiskt och det bästa om tanden är möjlig att rädda) utan behöver extraheras (opereras ut). Det görs under fullnarkos och kräver skicklighet, tålamod och omdöme. Hörntändernas rötter är mycket långa, ofta 2/3 av den totala tanden. Tandröntgen är centralt för att veta det bästa angreppssättet. Tandbenet borras bort och en så kallad lambå av tandkött frigörs. När tanden borrats och hävlats ut sluter kirurgen såret med suturering för att skapa förutsättning för läkning.


Smärtlindring ges på flera sätt - med injektion i samband med sövningen, lokalbedövning under narkos samt med upprepad metadoninjektion efteråt. Doris vaknade fint och sjöng vackert av otålighet att få gå hem. Men innan dess fick hon en extra dos med metadon.


Ta gärna hjälp att bedöma hundens och kattens tänder i samband med besöket - för att undvika det tysta lidande som tandskador och tandlossning är!


Och du som är lite känslig varnas för lite läskiga bilder.


 


         

Här sys det stora hålet efter den stora tanden igen med tråd som är självförintande

       

Hopsytt och färdigt!  






Hej då Doris! Här får du en extra smärtlindringsspruta för kvällen och natten (och matte får med sig för fortsatt behandling)

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se