Sverige är ett tryggt land att leva i. Vi har enligt veterinär MARIA KARLSSON en hög välfärd tack vare vår tillgång på rent vatten och avlopp och mat av god hygienisk kvalitet. Gemensamma skattesubventioner ger alla tillgång till högkvalificerad sjukvård och den höga kunskapsnivån och vårt geografiskt isolerade läge gör att spridningen av olika farsoter är låg.
Antibiotikaresistenta bakterier även på djursjukhusen
Vi är trots det inte skonade från farsoten med antibiotikaresistenta bakterier. De finns i vårt samhälle och på våra sjukhus. De finns också på djursjukhusen. Ännu är förekomsten förhållandevis blygsam bland våra sällskapsdjur men de antibiotikaresistenta bakterierna har fått fäste och riskerar att försvåra behandlingar samt att spridas till ägare, personal och till andra hundar.
Gener (arvsanlag) som gör bakterier resistenta mot antibiotika finns naturligt hos bakterier i miljön. De resistenta bakterierna lever ett fridsamt liv tillsammans med andra bakteriestammar. Det är när vi skapar nya överlevnadsförutsättningar som gynnar de som har resistensgener som de ökar i antal. Bakterierna har också förmågan att dela med sig av sina gener till andra bakteriestammar.
Produktionen av antibiotika sker i låglöneländer
Produktionen av antibiotika sker ofta i låglöneländer. Avloppsvattnet renas i särskilda anläggningar innan det skickas ut i närliggande vattendrag. Mätningar på det renade vattnet visar dock att innehållet av olika antibiotiska ämnen är extremt högt. Detta får förödande effekter på de bakterier som finns i miljön. De känsliga bakterierna slås ut. De starka, som har gener som gör dem resistenta mot antibiotika, överlever och rustar sig med fler resistensgener.
Människor som badar eller tvättar i det antibiotikaförorenade vattnet blir själva förorenade. Bakterier som är resistenta mot antibiotika kommer via vattnet och maten in i tarmen och förändrar det fina ekosystem som tarmfloran utgör. Så länge dessa människor håller sig friska kommer de att i det tysta dela med sig av sin nya bakterieflora genom att leva tätt tillsammans utan rinnande vatten eller fungerande avloppssystem. Blir man sedan sjuk och behandlas med antibiotika som dödar många olika bakteriestammar (så kallat bredspektrumantibiotika) kommer de antibiotikaresistenta bakterierna att överleva och förökas, medan övriga antibiotikakänsliga stammar slås ut. Det är verklighet idag. Människor dör i infektioner som orsakats av bakterier vilka är resistenta mot de flesta tillgängliga antibiotikasorterna eller av biverkningar från de ämnen som kan användas. I utvecklingsländer raderas hela spädbarnsavdelningar ut på grund av sådana infektioner.
Många kommer hem med multiresistenta bakterier efter semestern
Av oss som åker till Thailand på semestern kommer varannan hem med multiresistenta bakterier i tarmen. Om vi håller oss friska kommer vi i de flesta fall att på ett naturligt sätt att bli av med dem, men om vi blir sjuka och behöver antibiotika riskerar vi att få en multiresistent bakterieinfektion som det inte går att behandla. Det är också verklighet idag.
De multiresistenta bakterierna har kommit till Sverige för att stanna. Vi kan inte utrota dem. Men vi behöver minska deras möjligheter att spridas i samhället och på våra sjukhus. Det angår oss alla!
Det finns inga nya typer av antibiotika som kan ta upp kampen mot bakterierna
Vi gynnar spridning av de resistenta bakterierna genom att använda antibiotika och via bristande hygien – såväl på sjukhusen som på äldreboenden, dagis, skolor och hemma. Att tvätta och desinficera händer, isolera smittförande patienter, bryta smittkedjor och våga avstå från antibiotikabehandlingar är gammal kunskap, men det är de vapen vi har att ta till. Vi har inga nya typer av antibiotika som kan ta upp kampen mot bakterierna. Och vi kommer ändå att förlora igen och igen – det har historien visat.
Antibiotikaresistens är en fråga som prioriteras av regeringen. I november 2012 möttes experter från alla statliga verk tillsammans med andra som är insatta i de här frågorna för att tillsammans ta upp kampen. Socialminister Göran Hägglund talar om resistens som mänsklighetens ödesfråga. Det låter dramatiskt, men våra samhällens hälsa vilar på förutsättningen att kunna behandla våra bakteriella infektioner med antibiotika.
Vad kan vi göra själva? Kan vi påverka spridningen av antibiotikaresistens?
Vi kan alla bidra:
Ifrågasätt antibiotikareceptet
Som hund- och kattägare kan du hjälpa till genom att fråga veterinären som skriver ut antibiotika varför ditt djur ska behandlas och om det går att slippa. Varje utebliven behandling är viktig för att minska antibiotikatrycket på vår vanliga bakterieflora, både i djuret såväl som i miljön. Om ditt djur behandlats flera gånger med antibiotika, be om en remiss för bedömning av patienten hos en specialist.
När du själv är patient eller förälder – fråga doktorn om det verkligen är nödvändigt med den antibiotikakur som skrivs ut.
Var en medveten konsument
Köp kött från länder med låg användning av antibiotika i djurhållningen så minskar du risken för att du får resistenta bakterier. Pris och kvalitet på djurhållningen är ofta sammanlänkade.
Undvik helt att köpa varor som innehåller bakteriedödande medel, till exempel disktrasor och diskmedel som innehåller ämnet triclosan.
Lämna ett ekonomiskt bidrag till en hjälporganisation
De utländska antibiotikafabrikernas omfattande utsläppsproblem är allas angelägenhet. Vi behöver bidra med pengar och kompetens.
Berätta för andra om antibiotikaresistens
Alexander Fleming upptäckte penicillinet för nästan hundra år sedan. Det har räddat livet på ett stort antal människor och djur att kunna behandla bakterieinfektioner med antibiotika. Men det behöver användas på rätt sätt. Inte som förebyggande behandling. Inte för säkerhets skull. Utan enbart när vi vet att fördelen med behandlingen vida överstiger riskerna för ett ökat antibiotikatryck. Fleming varnade för överanvändning redan i sitt tal vid Nobelprisutdelningen 1945: “The more we use them, the more we lose them”. Han var långt före sin tid när han förutsåg riskerna med överanvändning.
Ödestimmen är slagen. Vi behöver samarbeta regionalt, nationellt och globalt för att nå samsyn kring hur vi ska bromsa resistensutvecklingen.
Din medverkan behövs – för våra barns och barnbarns möjligheter att behandla sina bakteriella infektioner i framtiden.
Maria Karlsson, chefveterinär
