Direktlänk till inlägg 7 januari 2013
Hundar med smärta är en daglig företeelse på ett djursjukhus. De kan komma in med uppenbara smärtor, gnäller och hässjar och tittar på det onda benet. Ofta är det hundar som gjort sig tvärt illa, brutit ett ben eller är traumatiserade under en bil. Den vanligaste smärtan hörs inte. Den är utan röst.
Vi behöver ha öppna sinnen när vi bedömer djurens smärtläge. Att vi gör oss till uttolkare av hur de mår och känner är ett stort ansvar. Det är viktigt att det blir rätt för att hjälpa på bästa sätt.
För inte alltför många år sedan (15-20 sisådär) fanns inte just någon smärtlindring till hundar. När de opererats låg de ofta och andades fort, fort, ylade och var oroliga. Vi tänkte att narkosmedlet gick ur kroppen, att det var därför de var så oroliga. Detta beteende ser vi aldrig i dag. I dag förmedicinerar vi alla hundar som ska opereras, ofta med en kombination av morfinpreparat och ett antiinflammatoriskt, ibland också en lokalbedövning. Vid stora operationer går ett smärtdropp med flera olika läkemedel - alltid innan smärtan uppstått eftersom den är lättast att hantera då, blir aldrig så ont som när man ligger steget bakom. Uppvaken är lugna och harmoniska.
Alla vi som tolkade deras stress i tidigt nittiotal och desförinnan som narkosurladdning får ta på oss skämsmössan.
Den tysta smärtan är till exempel äldre hundar med slitna leder. De kämpar på så gott de kan med sina artrosleder. Ligger lite längre på morgnarna, paddlar sig upp med bakbenen, kanske blir sittande en stund innan de häver sig upp med hjälp av att lägga mer tyngd fram. Kan se stela ut när de går. Blir tunna i muskulaturen. Kanske mera griniga, köldkänsliga, galopperar sällan, leker alltmera glest. De kan slicka på en ond tass eller led, gnaga i vissa fall. Talar om att här gör det ont, matte!
- Han har blivit så gammal och trött, är en vanlig uppfattning.
- Han är dötråkig numera, vill inte följa på promenader, går längst bak i kopplet, är en annan.
Den gamla hundens leder är ofta stela, saknar unghundens spänst. Musklerna i området är urtunnade, ländrygg och nacke kan vara spända av att få jobba hårt med kompensation.
Behandling av ledsmärtor handlar mycket om att få tillbaka funktion igen. Få leden att bli mera elastisk, musklerna att arbeta, ledvätskan att smörja upp leden bättre genom att stimulera till belastning. Med medicinering och varsam och kunnig rehabilitering. Anpassad efter den enskildas behov.
- Han är som ny! Jösses, jag trodde han slutat idas gå uppför trappan och ligga på sin plats vid fönstret, men jag inser nu att han haft ont. Länge, erkänner ägaren ibland.
Allt emellanåt knottrar sig det på armen när husse eller matte berättar om beteenden som återupptagits, om ställen djuret hoppar upp på som det undvikit, om hur missförstådda de varit under lång tid. Hur lite vi förstår av vad de försöker förmedla. Att de faktiskt har ont, är ledsna och behöver hjälp. Ibland tåras ögonen av särskilt glädjande historier när djuret från deprimerad lever upp och blir som en yngling.
- Jag har fått min hund tillbaka, han är flera år yngre, galopperar och gör lekinviter, jag som trodde han bara var lat och gammal, säger andra.
Till och med trebenta hundar misstolkas. De som tydligt inte vill sätta ner sitt ben. Som kanske skadat sitt korsband eller fått en höft ur led. De är ofta helt tysta. Blickar mot dig med sitt ben upplyftat.
- Ja, han har i alla fall inte ont, säger ägaren ganska ofta.
Jag tänker att de menar att han inte gråter, ylar eller hugger omkring sig. Men hundar på tre ben visar att de har ont genom att just vara på tre ben. De behöver få våra lyssnande hjärtan istället för öron. Det är så de gör.
Titta gärna på bilderna nedan.
Denna hund är nyopererad i ett bakben. Man behöver tillse att han ligger lugnt och avslappnat och inte drar upp benet - det finns då skäl att misstänka att han behöver mer smärtlindring.
Fina Cato i treadmillen - mycket ont i sitt bakben. Läs mer om honom på bloggen om du inte redan gjort det!
Exempel på onda tassar med utflutna trampdynor på grund av artros och allergi, båda med handikappande smärta som följd. Dessa hundar vill ogärna promenera och absolut inte där det är ojämnt underlag. De behöver minutiös utredning och behandling för att slippa sina onda tassar.
Vill du läsa mera? Nedan en länk av två djursjukskötarstudenter:
http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002613/01/Westerberg_Aberg_080605.pdf