Låt oss beskriva ett ovanligt tillstånd hos hund. Som kelpiehannen Unik drabbades av - ett penisframfall. Matte kommer in med honom för undersökning. Unik är besvärad av att främre delen av penis fallit fram ur förhuden. Han vill slicka , har svårt att kissa, har ont.

Vi undersöker honom på Djursjukhuset. Vi funderar om hans förhud är för trång? Eller för kort? Hans så kallade retractor muskel som drar in penis viljemässigt och som emellanåt kan göra det till en utmaning med att lägga in kateter på en vaken hanhund för att den är så stark, tycks försvagad på Unik. Ollonet är torrt av att ligga exponerat. Det är dessutom kallt i Norrbotten den här tiden på året. Unik är ledsen på blicken. Han har ont. Förhuden rullar dessutom in sig mot penis med hårsidan emot.

När en rad rimliga åkommor uteslutits återstår att fundera över hur problemet ska korrigeras. Vi har fastställt att förhuden inte är trång, så detta som enda åtgärd kommer inte att hjälpa Unik. Det finns inga sjukdomar i själva penis (till exempel tumörbildning) som kan förklara hans bekymmer.

Vi överväger att remittera för sk plastik. Att göra en förhudsförlängning. Vi ringer kirurgen på Strömsholms Specialistdjursjukhus dit vi remitterar de fall vi inte förmår lösa på egen hand. Kollegan är beredvillig och faxar över en operationsbeskrivning till en av våra kirurger, säger att hennes erfarenhet är att denna operationsmetod brukar lösa problemet. Veterinär Andreas läser operationsbeskrivningen och meddelar att det inte är några problem för honom att operera.

Matte blir lättad över att hon slipper åka de många milen söderut. Unik lämnas in för operation.

Resultat blir lyckat. Unik har med kirurgi framför penis på buken där veterinär Andreas dragit fram hud och därmed flyttat hela förhuden framåt fått en fin täckning av hela penis.

Och matte jublar av lycka. Hennes fina vän är frisk igen. Nu återstår att förhindra Mr Houdini från att krångla sig ur sin halsringskrage och ge sig på såret...

Som det såg ut innan operationen. Inte svårt att förstå att Unik har ont.

Här en närbild på sårområdet någon dag efter operationen. Snittet är lagt i en halvmåne framför och lagom med hud har avlägsnats. Hudkanterna har sedan lagts till varandra och staplats ihop. På så vis hänger hela den bakre bukhuden med framåt inklusive förhuden.

Här kommer en hälsning från engelska bulldoggen Molly som mår bra med sina små. Längst ner en softande pappa.

Molly är en engelsk bulldog som kommer in i veckan på grund av avstannat förlossningsarbete. Hon har fött tre valpar hemma. En av dem har avlidit någon timme efter födseln. Molly har fött själv vid en tidigare förlossning; annars ett bekymmer i rasen att det kan vara svårt med valpningen.

Men nu behöver hon hjälp. En valp sitter i loppet i felläge och ganska snart beslutas om kejsarsnitt. Vid fellägen är förstås inte värkförstärkande dropp aktuellt; risk finns att livmodern spricker och att tiken plågas i onödan.

Så Molly sövs och veterinär Marie dukar in henne efter att hon lyfts in på operationssalen. Två pigga valpar lyfts ut och en dödfödd - den som stoppade upp förlossningsarbetet. Valparna gnids och masseras enligt konstens alla regler  för att efterlikna den normala vaginala förlossningen. På så vis stimuleras andning och cirkulation. Mollys valpar ligger en stund med extra syrgas innan de läggs i kuvös i väntan på att mamma ska kvickna till och ta hand om dem.

På rummet väntar Mollys andra valpar och mattar som oroar sig för hur det går. Deras glädje går inte att ta miste på när vi dyker upp med valparna. Genast börjar kontroll av sort och namngivningsprocedur. Och de poserar gärna med de nyanlända små och lovar att det kommer några foton på Molly med sina valpar på hemmaplan.

Och det känns alltid lite extra skönt när tiken promenixar ut från operation i god hälsa. Man kan aldrig låta bli att förundras hur snabbt en kejsarsnittad tik är på benen och tar hand om sina små.

Nu väntar vi på besked hur det går därhemma.

Nedan bilder från kejsarsnittet. Lite läskigt om man inte gillar operationsbilder - men mödan värt när man ser resultatet - eller hur?

Här är livmodern utan valpar färdig att sy ihop. Den har delvis börjat dra ihop sig.

Här sys bukväggen ihop

Och här häftas huden ihop, sk stapling. Vi föredrar den metoden på Djursjukhuset eftersom det förkortar narkostiden och ger fina sår.  

Under tiden gnids det på små valpar av Adina och Henrietta så att de ska piggna till efter den snabba färden ut ur livmodern.

Som rutin tempar vi alla djur som varit sövda för att säkerställa att de inte blivit undertempererade. Molly ligger fortfarande intuberad och sussar sött.´Molly ligger också på värmedyna (under filten) för extra tillskottsvärme.

Molly viras in i filt i väntan på att narkosen går ur.

Lillen får lite syre på näsan för att piggna till.

Vi mår bra nu, hälsar de!

.... och såhär glada miner blev det ute i mottagningsrummet när småttingarna anländer i kuvösen i väntan på att mamma Molly kvicknar till efter operationen.

Lilla Doris blev sjuk före jul i en livmoderinflammation. I samband med operationen upptäcktes att alla hennes hörntänder var frakturerade, troligen på grund av att hon burit sten eller på annat sätt varit ovarsam med sina tänder. Matte blev alldeles förskräckt. Hon kunde inte ana att det var så illa att hon behövde operera bort alla tänder. Hon äter, verkar glad och har återhämtat sig fint efter sin livmoderoperation. Nedan kan ni se hur hennes tänder ser ut vid det första besöket:

(fast här ser ni snygg-Doris när hon längtar ner från bordet)

Högra sidans hörntänder som är frakturerade. Vänstersidan likadan. En överraskning för både matte och oss! 

Det är det som är svårt med tandvärk. Förr lade man måttstocken vid att om hunden äter så har den inte ont. Eller om den tuggar så har den inte ont. Och så vidare. Men få hundar svälter av sin tandvärk. Det är en stark överlevnadsinstinkt att äta - trots tandvärk. Hundens smärtsystem skiljer sig inte från vårt - tandfrakturer gör ont! Och en riktigt skadad tand kan inte rotfyllas (vilket förstås är mindre traumatiskt och det bästa om tanden är möjlig att rädda) utan behöver extraheras (opereras ut). Det görs under fullnarkos och kräver skicklighet, tålamod och omdöme. Hörntändernas rötter är mycket långa, ofta 2/3 av den totala tanden. Tandröntgen är centralt för att veta det bästa angreppssättet. Tandbenet borras bort och en så kallad lambå av tandkött frigörs. När tanden borrats och hävlats ut sluter kirurgen såret med suturering för att skapa förutsättning för läkning.

Smärtlindring ges på flera sätt - med injektion i samband med sövningen, lokalbedövning under narkos samt med upprepad metadoninjektion efteråt. Doris vaknade fint och sjöng vackert av otålighet att få gå hem. Men innan dess fick hon en extra dos med metadon.

Ta gärna hjälp att bedöma hundens och kattens tänder i samband med besöket - för att undvika det tysta lidande som tandskador och tandlossning är!

Och du som är lite känslig varnas för lite läskiga bilder.

Här sys det stora hålet efter den stora tanden igen med tråd som är självförintande

Hopsytt och färdigt!  

Hej då Doris! Här får du en extra smärtlindringsspruta för kvällen och natten (och matte får med sig för fortsatt behandling)

Varning för lite läskiga bilder längre ner!

 Ni minns kanske Turbo? Sphynxkatten som fick fyra ungar men strax därpå blev sjuk i en aggressiv juverinflammation. Hon behövde vård med antibiotika, smärtlindring och intravenös vätskebehandling. Turbo var mycket sjuk. Hemma fanns hennes nyfödda ungar utan mamma. Mamma för sjuk att dia dem. Vi lade ut en vädjan om amma på Facebook. Responsen var enorm och frågan nådde långt ner i Sverige där flera erbjöd sig att stödmata om ingen amma fanns att tillgå. Matte åkte med Turbos ungar och provade. Första honan ville inte veta av dem. Modfälld och förstås orolig för sin hona åkte hon vidare till nästa. Den potentiella amman hade redan ungar, men det fanns plats även för dessa pyren. Och med lite list och erfarenhet accepterades idén. Matte kunde pusta ut. Åtminstone för stunden.

Turbos juver såg alltmer illa ut, började svartna och stötas av. En för katt mycket ovanlig komplikation. Tillslut sprack juvret, varet vällde ut. Hon mådde bättre efter det - så är det ofta. Trycket släpper från all ansamlad sårvätska  och ett naturligt dränage uppstår av bakterierna. Såret läggs om med kompresser som absorberar sårvätska och är tillslut infektionsfritt. Då sövs hon för att få hjälp med sårläkningen. Man lägger in syntetisk kollagen och syr igen såret. Det läker nästan mirakulöst snabbt och fint och Turbo återfår sina gamla krafter.

Hon är en social katt som älskar sällskap och kel. Lyckan är stor när hon får komma hem igen. Till matte och husse. Ungarna är kvar hos sin amma. Nu behöver Turbo hämta krafter själv, inte dela dem med ungar. Hur tråkigt det än känns.

En av ungarna, den minste, får vi rapport om inte klarar sig. Tre kraftpaket finns kvar, som växer och frodas hos sin nya mamma.

Vi tackar matte för rapporten och alla bilder. Vi håller alla tummar att Turbo är i gammal god form snart och längtar förstås efter att få beundra hennes ungar när de är färdiga för leverans.

Och vi vill tacka för allt engagemang när vi bad om amma! Det är gott att ha många hjärtan som klappar för våra vänner djuren när nöden är stor. Tack.

  Turbos ungars amma ...      

I dag berättar vi om Morgan. Han är en svartochvit huskatt på sex år som hamnade under en bil den 2 januari. Han fick först vila upp sig hemma men var sig inte alls lik, ville bara ligga och inte röra på sig alls. Långt från den sociale Morgan matte och husse känner. De åkte in till oss på Djursjukhuset för att få honom undersökt. Han ville inte belasta sitt vänstra bakben.

Morgan röntgade sitt bakben och veterinären konstaterade att höften var ur led. Och att det var svullet i området på grund av en massiv blödning.

Morgan sövdes och kirurgen reponerade höftleden. Han kunde känna att det var instabilt. Ledkapsel och muskler i området var för svårt skadade för att leden skulle kunna läka och fungera igen. Matte och husse blev uppringda och meddelade faktum. Och att man istället rekommenderade en caputresektion. Det är en operation som kan göras på lätta hundar och katter vid svåra skador eller sjukdomar i höftleden. Då avlägsnas höftkulan och djuret får leva utan den fortsättningsvis. Det brukar fungera fint. Hundar brukar gå på rehab i vattentrasken för att uppmuntras att få upp funktionen. Katter är inte så imponerade av vattentraskar. I första hand provar man hemma. Sjukgymnasten kan bistå med akupunktur, försiktig mobilisering av området och laserbehandling vid behov.

Morgan opererades med husse och mattes samtycke. Han har haft otur förr. Kommit i närkontakt med bil och klarat sig med blotta förskräckelsen med bäckensmärtor som fordrade stationärvård. Han är en liten oturskille, men när man träffar honom så ser jag en katt full av social energi. Älskvärd!

Operationen går bra. Morgan stannar för övervak och smärtlindring. Dagen efter kissar han blod, men tycks tömma blåsan normalt. Det är alltid en oro vid bäckenskador - att också urinröret ska vara skadat. Här nedan ser du resultatet:

Morgan är inte riktigt sugen på att äta till att börja med. Katter behöver stödmatas tidigt för att förhindra uppkomst av fettlever som är ett allvarligt tillstånd hos den svältande katten. Sköterskorna matade honom därför med spruta i munnen med ett konvalescensfoder tills aptiten återvände.

Ganska snart var det hemfärd. Morgan hade repat på sig fint. I dag kom han för stygntagning. Se nedan hur fint han rör sig 10 dagar efter operationen:

  Morgan tycks ha ett favoritintresse som motiverar till aktivitet  . Efter filmning var det dags för stygntagning. Såret ser fint ut.

Nu får han vila upp sig hemma och inomhus. Det är risky business att vara utomhus utan fyra fungerande ben. Och vi hoppas förstås att Morgan håller sig från vägen när han väl spatserar ut igen. Trots allt hade han tur. Många katter är betydligt svårare skadade när de blir påkörda. Och husse berättar att han har en kombatant alldeles intill som han behöver vara i slag för att möta. Så tills vidare får han nöja sig med att slippa kragen och att han kan putsa sig igen.

Det föds många katter som saknar ett bestående hem. Vi på djursjukhuset tror på att höja kattens status genom att planera för dräktigheter och ha möjlighet till ett urval av potentiella hem för att hitta det bästa.

Kastrera din hon- och hankatt om du inte har tydliga intressenter för ungarna. Att ta hand om en katt i mer än tio år är ett ansvarsfullt åtagande. Genom att begränsa antalet katter som föds minskar risken att de far illa.

Och risken för att man skaffar sommarkatt och att man släpper ut sin katt när den inte längre är önskvärd minskar.

Vid en honkattskastration (sterilisering i dagligt tal) avlägsnas äggstockar och ibland också livmoder under narkos. Honan får smärtlindrande premedicinering och en smärtlindrande behandling för några dagar efter operationen. Hon behöver vistas inomhus tills dess att såret läkt (10-14 dagar). Efterförloppet är odramatiskt med sällsynta komplikationer. Många väljer att Id-märka och vaccinera i samband med operationen för att minska på antalet besök för kisse - som ju ofta är en ovan bilåkare.

Kastrater fordrar mindre mat för bibehållen vikt förutom att deras aptit ökar. Man behöver därför anpassa fodret så att inte vikten drar iväg. Övervikt är ett stort problem bland svenska katter i dag.

Vi kommer att öppna upp på bloggen för er som behöver omplacera er katt. Upptagningsområdet är Norrbotten. Lämna mejladress som kontaktuppgift och beskriv de hemförhållanden som din katt behöver eller inte klarar (t ex om den är barnkär, van vid hundar, måste bo på landet). Och du som gärna tar dig an en omplaceringskatt är välkommen att kika in och se om det finns en katt som passar dig.

Kolla in Kattakuten i Norrbottens hemsida - eldsjälar som verkar i det tysta för att hjälpa med omplaceringar   

http://www.kattinorr.se/katter/soker%20hem/index.php

  Här klipps kattmagen fri från hår för att inte riskera kontamination av päls i det sterila området i samband med buköppningen

  Här steriltvättas kisse en sista gång med klorhexidinsprit som är gulfärgad för att vi säkert ska veta att hela sårområdet tvättats. Katten ligger på en värmedyna för att bibehålla kroppstemperaturen.

Här kastrerar vår veterinär Lena honkatten. Som synes en välindukad katt med bara tassarna synliga.

Kärt barn har måhända många namn, men det är inte bara gråhundar som kan drabbas av en kontraktur av muskeln infraspinatus. Muskeln löper på bogbladets bakre del och kan vid jakt överansträngas och bli inflammerad. Under läkningen ärrvandlas muskeln och blir oeftergivlig och tappar sin viktiga funktion för bogleden. Hunden får en karakteristisk gång genom att han får svårt att föra fram benet på ett normalt sätt. Vid böjning av det drabbade benet hamnar handloven utanför bogledens plan och är omöjlig att föra inåt på grund av att infraspinatusmuskeln stoppar.

Hunden verkar sällan smärtpåverkad men sannolikt missbedömer vi det. Alla leder i frambenet som drabbats får en felaktig belastning och när hunden haft en kontraktur länge är den ofta avsevärt mera muskelfattig på det drabbade benet. Smärta är svårt och vi behöver vara ödmjuka för att djuren sällan gnäller, klagar eller gnyr.

Lyckligtvis finns en framgångsrik behandlingsmetod för tillståndet. Kirurgen skär i senfästet för infraspinatusmuskeln under narkos och leden blir då genast funktionell igenom, omän något instabil. Därför är det viktigt att rehabilitera hunden för att återfå muskelmassa och ledfunktion igen. Detta sköter våra sjukgymnaster Malin och Inger exemplariskt i samråd med ägaren. Nedan några bilder från en drabbad breton med infraspinatuskontraktur.

Här syns det utåtroterade benet som gör att hunden vispar med benet när den travar

Många muskler finns det! Det gäller att kunna sin anatomi när man opererar! Våra glasfönster inne på operation är bra för upphängning av anatomibilder och kirurgiteknik vid behov. Allt för största noggrannhet och bästa resultat!

Snitten som läggs är en fördel att göras så små och precisa som möjligt för att djuret ska läka snabbare och ha mindre besvär efteråt. Därför används ofta en sårhake som kan öka insynen i operationssåret.

Här har Andreas hittat den ärrvandlade infraspinatusmuskeln och kommer strax att skära av den.

Här funkar benet som det ska igen!    Hunden får vakna upp i lugn och ro innan han är redo för hemfärd.