Inlägg publicerade under kategorin Medicin

Av djursjukhusetgammelstad - 10 januari 2013 22:06

Många fina möten har vi förmånen att ha som djursjukhuspersonal. Vi möter den åldrade katten och hunden oftare än förr om åren. Åldrandet har fått en annan acceptans både bland ägare och personal - det är helt enkelt ok att bli sjuk utan att bli avlivad fast man börjar gråna på nosen. Förutsatt att det finns förutsättningar för livskvalitet. Förutsatt att vårdlidandet inte överskuggar det förväntade resultatet, att vägen till hälsa är lång i förhållande till rimlig tid kvar.


Det är något särskilt med åldringarna. Katter som har ett finfint liv styr sin "personal" därhemma med järnhand, behöver bara vifta lite med tassen för att klargöra att det är dags för mat eller utgång. Eller vid dåligt väder stillsamt betrakta utevädret på tröskeln för att efter en stund med sprättiga tassar och höga knälyft återgå in till stugvärmen. Medan matte tålmodigt väntar på att kisse bestämmer sig - in eller ut? in eller ut? Och när matte suckande stänger ute vindarna kan hon konstatera att det snart är dax för en ny rekognoscering. Kanske en spurt runt huset, sedan med uppfordrande tassar gnidande mot fönsterglaset. Hallå där, släpp in mig! Det kom ett julkort i år på vackra Bride, en skogis som återhämtat sig efter en längre sjukdomstid. Där tackade Bride för hjälpen och hälsade att även pillerburksöppnarna hälsade. Vi log åt kortet. Det beskriver väl vilken roll en katt får och tar sig i hemmet. Det behövs ingen ledarkurs. Kisse är inte modern ledare utan chef och vill ha allting serverat för sig.   


Klart man blir fäst vid sitt djur! Och det är glädjande att våra katter fått bättre status, att de får behandling när de blir krassliga eller att man vill ta reda på vad som är fel.


Klüzz är en sådan prins i sitt hem. Han är en gråpälsad herre som är högt älskad och drar de fördelar han kan av det. Matte är uppmärksam på hans mående och sökte hjälp för viktminskning och diarré för kanske ett år sedan. Matte var inställd på dietkost men ville ha en andra åsikt av oss. Han visade sig ha giftstruma (hypertyreos) som är den äldre kattens sjukdom. Sköldkörteln blir överaktiv och producerar för mycket sköldkörtelhormon. Det leder till ökad förbränning, värmekänsla, rastlöshet, viktminskning och ibland magstörningar och hjärtproblem - en varieté av symtom helt enkelt.


Det pratades alternativa behandlingar. Den som kanske är att föredra är en radiojodbehandling som inaktiverar delar av sköldkörteln. Den behandlingen utförs i Uppsala närmast och innebär inskrivning av kisse en vecka eller så. Matte kände inte att det var ett alternativ riktigt. Och så brukar de flesta norrbottningar tänka - det är långt och stressigt för katten med långa transporter. Hemma bäst gäller ju i högsta grad för katten.


Det blev istället tablettbehandling. Men efter två veckor fick Klüzz allergisk klåda i hela ansiktet och behandlingen fick avbrytas medan vi grunnade på hur vi skulle göra nu. Symtomen tog ny fart och han kräktes dagligen och matte oroade sig förstås för högt blodtryck och hjärtsvikt. Han kändes som en hotande härdsmälta, berättade hon. Och samtidigt var fortfarande inte Uppsalaresan ett realistiskt alternativ.


Precis i den vevan dök ett sprillans nytt foderkoncept för hypertyreota katter - Hills Y/D. Det är ett extremt jodfattigt foder och det var självklart att prova för att se om det kunde kontrollera hans sköldkörtelvärden. Matte var lycklig över att ha chansen med det nya fodret, som inte ännu lanserats på svenska marknaden.


Y/D fungerar enbart om katten äter fodret strikt, så nu vidtog minutiös övervakning så prinsen inte snålade till sig av de andra två katterna. Och ingen mat kunde förstås stå framme mer än hans. Och under tre månader blev allt stadigt bättre. Diarré och kräkningar upphörde och han tog sig i vikt. Han blev också allmänt på bättre humör och lekte med de andra katterna mindre våldsamt än förr. Kom också till ro bättre än på mycket länge. Matte brottades med dåligt samvete hur hon kunnat missa hans långsamma förändring i beteende under så lång tid men kunde samtidigt glädjas med att gamle Klüzz var tillbaka igen!


Men sedan kom bakslaget. Symtomen kom tillbaka, viktminskningen tilltog, kräkningar och diarréer likaså. Matte brottades med gränsdragningar. Var det slut nu? Dags att ta farväl? Vi erbjöd att avlägsna delar av sköldkörteln kirurgiskt, en rätt riskfylld operation med tanke på hans höga värden.


Till slut bestämde matte att ge det en chans. Hans kalciumvärden sjönk efter operationen och han blev kvar under fem dygn. Men hade återhämtade sig fint och matte var alldeles översvallande på telefonronden då hon älskade oss alla. Ett slags glädjeyreöverslag - trevligt på jobbet att få uppskattning! (även om det tillhör ovanligheterna med att bli älskad kanske   ).


Så gamle Klüzz åkte hem för att vila upp sig hemma. Efter tre veckor hade värdena sjunkit från som mest 296 till 20. Lyckan gurglade i matte. Högsta vinsten! Beslutet var rätt, återhämtningen var snabb och han verkade aldrig deppad eller smärtpåverkad.


Och vi alla gläds åt en levnadsglad katt som förhoppningsvis har många år kvar med matte Kicki. Nedan kan ni beundra honom:


 


Så här låg han ofta berättar matte medan han var överfunktionell i sin sköldkörtel. Kroppen är i stark stress och han känner sig varm. Efter tillfrisknandet har han rullat ihop sig igen, ligger gärna i famnen och låter sig nådigt smekas. Det är lurigt med sjukdomar som förlöper långsamt över tid. Jämför blicken på bilderna nedan när han mår bra igen.


   



Av djursjukhusetgammelstad - 9 januari 2013 17:25

Tiger är en tjusig amstaff-kille på tre år som kom till oss på Djursjukhuset förra våren för sina hudbesvär. Han hade tidigt i livet fått problem med demodex (hårsäckskvalster) som ses i huden som hårlösa fläckar, ofta inte kliande. Enstaka demodexangrepp läker itakt med att hunden blir större, medan mer omfattande infektioner fordrar behandling. Tiger blev fri från sin demodex men fick istället kort senare eksem och klåda, framför allt tassar men också öronen och kroppen kliade.


Eftersom han var en ung kille inleddes utredningen med allergidiet och schamponering samt sprayning av de mest kliande områdena med kortisonspray. Han hade både jästsvamp och bakterier på huden och fick därför ett receptbelagt schampo ämnat för att behandla båda infektionerna. Det krävde säkerligen sin man att schamponera en sprallig Tiger, men matte var motiverad och följde anvisningarna noggrant.


Eksemen ville inte riktigt läka så det togs en odling från huden och antibiotika skrevs ut. Huden läkte tillsammans med piller och schamponering samt diet och vi hoppades vi var lösningen på spåren - men så fick Tiger bakslag igen och matte var förstås olycklig.


Vi gjorde ett allergiprov som visade reaktion för några pollen och kvalster. I samråd med matte inleddes så en hyposensibilisering. Detta innebär att små, små mängder av allergenerna som han reagerar emot sprutas under huden i ökande dos tills dess att underhållsdos (oftast 1 ml) är uppnådd. Då fortsätter man att injicera 1 ml en gång per månaden fortsättningsvis.


Rätt många hundar svarar finfint på hyposensibilisering. Syfter är att minska klåda, återfall i hudinfektioner och öroninflammationer särskilt hos unga djur som har ett helt liv framför sig. Syftet är också att minska kortisonbehov i form av droppar och tabletter samt reducera behov av schamponering. Och inte minst är avsikten att vi ska slippa multibehandla allergiska hundar med antibiotika för återkommande bakteriella hudinfektioner.


Parallellt med insättning av behandling fick Tiger kortison och schamponerades, men när han var uppe i underhållsbehandling sattes kortisonet ut. Nu höll vi tummarna att det skulle gå vägen!


Strax före jul hörde matte av sig och berättade att han verkade ha svarat på behandlingen. Skinnet var nu slätt och fint igen istället för fullt av eksem och han behöver varken medicinska bad eller kortisontabletter längre. Och han är fri att äta vad han vill. Det brukar killar som Tiger uppskatta!


Att få en klådhund är ofta tålamodsprövande. Vissa raser som är livliga - typ amstaffarna - är mycket energiska också i sitt kliande, vilket stressar alla i familjen och förstås är jobbigt allra mest för hunden.


Allergiska hundar får öroninflammationer, tass- ansikts- anal och bukklåda. Vissa en del av det, andra allt och lite till. Eksem och hudinfektioner samt öroninfektioner dyker upp sekundärt till allergin och är i sig ett problem som behöver hanteras. Förr skrevs det ut mycket mer antibiotika än vad som tillnärmelsevis görs i dag. Vi har blivit bättre på att utreda för att hitta orsaken, triggern, för varför djuret får en öron - eller hudinfektion.


Tyvärr går det inte att skilja om det rör sig om matreaktioner eller atopi, allergi mot ämnen i miljön.


Diet är viktigt; då sätter man hunden på foderproteiner den inte ätit förr. Ofta blir det ett medicinskt allergifoder där proteinerna är hydrolyserade, det vill säga kemiskt sönderdelade så att inte tarmen känner igen ursprungsproteinet. Men det går också bra att laga diet själv. Ofta viltkött och ris eller potatis/korngryn. Man skulle kunna tro att en matallergisk hund har dålig mage eller kräks, men det behöver inte vara så. De kan ha helt perfekt avföring och äta som vanligt men ändå klia sig av en matallergi. Om hunden får återkommande öroninflammationer och/eller kroppsklåda före ett års ålder behöver man särskilt fundera över matallergi, men det kan dyka upp närsomhelst i livet.


Matreaktioner får man när man varit utsatt för ett protein under en tid. De flesta foder i handeln är rätt lika om man tittar på innehållsdeklarationen, till exempel kyckling, ägg, vete, fisk, gris är sådant som kan ge reaktioner. Därför är det sällan idé att byta foder när hunden börjar klia sig. Till skillnad motför vad många tror så är det heller inte foderbyte som vanligen ger klåda - eftersom de ofta har lika proteinkällor. Men ibland är förstås antagandet rätt!


Enda sättet att ställa diagnos är att hunden får äta diet uop till tre månader i vissa fall. Om klådan försvinner sätter man sedan in den på ursprungsfodret inklusive godisar och matrester och ser vad som händer. Börjar hunden klia sig inom ett par veckor har man en diagnos. Om den inte kliar sig är foderreaktion ingen faktor att räkna med (förutsatt att man utsatt den för alla potentiella allergen den träffade på innan).


Man kan förstås matutreda själv, men erfarenhetsmässigt är det svårt att ´genomföra en diet på egen hand. Man behöver ofta guidning på vägen - och hundarna behöver klådlindrande mediciner och infektionsbehandling tills dess att man börjar ha effekt av dieten. Det kan hos vissa genominfekterade djur röra sig om veckotal - så även om dieten är korrekt är sidoinsatsen inadekvat. Då är det inte underligt om man ger upp som ägare och börjar misströsta. Därför är en coachande, hudintresserad veterinär centralt för att utredningen ska bli så koncis som möjligt.


Atopi är en genetiskt betingad klåda. Kroppen reagerar onormalt i sitt immunsystem med klåda mot ämnen i miljön. Allergi mot kvalster av olika slag i inomhusmiljön är vanligast, men även pollenreaktioner förekommer. Allergitest kan göras med pricktest (i huden) och som blodprov. Syftet är att framställa ett vaccin - det är ofta svårt att eliminera kvalster från djurets närmiljö.


Sedan finns det förstås atopiker som inte går ut i test men ändå har allergisk klåda. Och de behöver hjälp med en så skonsam medicinering som möjligt som gör att de kan leva livet utan att det kliar eller de behöver bo i krage. Här finns en arsenal av mediciner att ta till. De allra flesta kan man hjälpa!


Och - för att riktigt krångla till det - det är inte helt ovanligt att hundar kan reagera både på allergener i maten och miljön. Så det gäller att hålla tungan rätt i munnen och dra korrekta slutsatser av utredningen för att så snart det bara går skräddarsy en klådbehandling som ger valuta för insatsen!


Nedan bilder på snygga Tiger. '  


Bild 1 och 2 hans i och för sig inte så snygga mage när han hade sina hudinfektioner: typiskt ringformat utseende som talar för bakterieinfektion i huden. Med hjälp av cytologisk undersökning i mikroskop verifieras misstanken och även i hans fall för att avstyra risken för demodex (även om inte typiskt utseende behöver man undersöka noga för att få rätt behandling som inte förvärrar problemet).


     

Tiger poserar på en sten. Nedan: snygga magen utan blemmor efter ett halvårs hyposensibilisering!



 


Man kan för övrigt misstänka att detta är Tigers favvo-pose    Vill du läsa matte Jessicas egen berättelse finns den i Tigers album på FB.

Av djursjukhusetgammelstad - 5 januari 2013 13:34


 




Kiwi är en huskattdam i sina bästa år som under hösten fått hostattacker. Matte filmar en av dem och visar filmen vid besöket. Symtom överenstämmer väl med allergisk bronkit/astma hos katt med kiknade läten när hon har svårt med andningen. Hennes astma har ännu inte hunnit bli så kronisk att hon har konstanta besvär, men behöver behandlas tidigt för att slippa just detta. Inledningsvis får Kiwi kortisontabletter och sätts på bantning, eftersom hon har lagt på sig över ett kilo sedan kastration och nu väger bastanta sex kilo.


Ett allergiblodprov visar på tydliga reaktioner mot inomhuskvalster och i samråd med matte har vi beställt ett vaccin för att genomföra en så kallad hyposensibilisering - då ges små mängder av kvalsterallergen i spruta under skinnet för att försöka påverka kroppens immunsystem att inte reagera allergiskt mot kvalstren.


Vid återbesök har Kiwi varit besvärsfri och utan kortison i två veckor. Dessvärre har hennes bantning gått sämre. Matte tar nya tag med viktminskning - försöker kombinera aktivering med leksaker med bantningskost.


 


Astma hos katt är ett potentiellt livshotande tillstånd. Katter är mästare på att dölja andningsbesvär genom att minska sin aktivitet och anpassa sig. Man riskerar därför att missa att de i själva verket är sjuka snarare än lata eller åldrade. I vissa fall får katten akuta hostattacker som Kiwi, i andra fall är hostan mer i form av spridda hostningar. Det är viktigt att ta dessa symtom på allvar! Många katter har då långt utvecklad astma och lufthunger är ett mycket ångestfyllt tillstånd. I vissa fall kommer katten in i  en akut astmakris och kräver intensivvård med syrgas och medicinering för att häva den.


Därför får matte vara beredd att ge kortison vid behov i väntan på att det beställda vaccinet har effekt.


Håll med om att hon är tjusig bredvid sin pepparkaka    !

Ovido - Quiz & Flashcards